Fläderblomsparfait

En klassiker från min mamma och tillika stora matidol. Hela efterrätten andas ljummen sommarkväll på Öland med brasa i utespisen, urdruckna vinglas och ett berg av disk inne i köket (som ett tecken på en mycket lyckad middag, alltså). Men funkar suveränt resten av året också - den är "summer in a spoon", om man säger så.

4 portioner

3 äggulor
knappt 1,5 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1,5 dl outspädd fläderblomssaft (helst hemmagjord)
1,5 msk pressad färsk citron

Till servering:
Hallon (helst färska), ev blåbär eller röda vinbär + gärna citronmeliss

Vispa äggulor och socker pösigt i en bunke. Vispa grädden styv i en annan bunke. Rör först ut saft och citron i äggsmeten, vänd därefter grädden (hälften i taget) och rör snabbt ut den med slickepott.

Häll genast i en stor form eller i portionsformar och ställ in i frysen med lite plastfolie över. Portionsformarna är färdiga på ett par timmar men en större form bör göras i god tid, på morgonen eller kvällen före middagen.

Doppa formen hastigt i varmt vatten och stjälp upp parfaiten på fat. Garnera med bär och ev citronmeliss (för färgernas skull). Servera tämligen omgående - man vill ha parfaiten lite halvsmält men det går ganska snabbt så fort den är uppstjälpt.

Fläderblomssaft och fläderplättar

Juni är fläder. Fläder är farmor - eller egentligen hennes iskalla saft och släta kardemummabullar som hon knöt ihop och formade som små fåglar, med näbb och stjärt. Det ultimata fikat en varm sommardag på Öland, Falsterbo eller Ribban i Malmö.
Åkte ut till Anne-Marie och Linus i Ängby i söndags och länsade deras fläderbuske. Det räckte till en stor omgång saft och ett experiment med fläderblom i pannkakssmeten. Det blev bra! För två år sedan gjorde jag en annan typ av fläderplättar - en tjockare smet med honung och bakpulver i, som man doppade hela blomklasar i och därefter friterade i olja. Serverades som de är, med skaftet som handtag. Hiskeligt gott och roligt, men lite väl mäktigt.
Originalet åt jag iallafall på den enda trattorian i byn Montegabbione i Umbrien, juni 2001. Då var det blomklasar som doppats i en tunn smet och stekts på undersidan i massor av smör, därefter flamberats i lite sambuca. Madre mia!

Karins fläderblomssaft

50-80 klasar fläderblom
4 skivade citroner (gärna ekologiska)
3 liter vatten
3,5 kg strösocker
80-100 g citronsyra

Varva fläder och citronskivor i en stor gryta eller bunke. Koka upp vattnet och lös upp sockret. Häll sockerlagen över flädern, men spara några deciliter att röra ut citronsyran i tills den lösts upp helt. Häll över blandningen och skaka/rör runt så att det blandas ordentligt.
Låt stå kallt i 4-5 dygn. Sila noggrant genom handduk och durkslag eller saftsil och häll på rena, torra flaskor. Saften är godast efter någon vecka när smakerna har mognat.
Går utmärkt att frysa - faktum är att det rekommenderas, för då håller den mycket bättre.
Används till: saft, parfait, bål, drinkar, jordgubbar, dressing och massa annat.


Fläderpannkakor

2 dl fläderblommor
En vanlig sats pannkakssmet

Skölj flädern noga (till saften gör det inget om några småkryp följer med, de silas ändå bort). Låt rinna av och repa av de små blommorna mellan tummen och fingrarna. Vispa ned i smeten och stek pannkakorna som vanligt.
Jag valde att strö lite socker på varje nygräddad pannkaka och rulla ihop medan de fortfarande var varma. Sen fick de stå och vila ett tag. Serverade med vaniljglass och jordgubbar som jag marinerade i rivet limeskal, en slurk av (den ännu icke färdiga) fläderblomssaften och socker. Det blir inte "Wow - vad det smakar fläder!", men en väldigt fin, mjuk smak och lite fjong på annars rätt trista pannkakor. Och det känns INTE som att man sitter och käkar blommor!

PS! Det känns väääääldigt ensamt på den här bloggen just nu. Magnus ringer emellanåt och jag har frågat om de utövar självsvält eller om de verkligen inte lagar någon mat alls. I väntan på honom blir det fler inlägg av mig.