Mangokyckling

Vi har testat matkasse och pratat länge om att göra det igen, för att slippa planeringen och ströhandlandet under vardagarna. Men varje gång det aktualiseras känner vi oss tveksamma, och så blir det inget. Orsaken är att vi vill ha variationen och nya recept, men ändå kunna välja själva vad vi ska äta, och även pytsa in våra vanliga vardagsfavoriter som pannkakor och carbonara när vi känner för det.

Nu har vi hittat ett annat upplägg - vi planerar 3 vardagsmiddagar på söndagen eller i början av veckan med hjälp av Kokaihop.se och våra gamla favoriter, handlar till dessa och hittills funkar det jättebra.

Det här receptet testade vi för första gången i kväll och det var klockrent. Enkelt, snabblagat och väldigt gott. Jag har dragit ner mängden vatten jämfört med ursprungsreceptet, och även mängden sambal oelek för att göra såsen mer barnvänlig.

Mangokyckling, 4-5 portioner

4 kycklingfiléer
2 dl creme fraiche
1,5 dl vatten
1 hönsbuljongtärning
1 tsk sambal oelek
2-3 msk mango chutney
1/2 purjolök
1 röd paprika
1 mogen mango

Skär kycklingfiléerna i ganska stora bitar. Bryn dem i smör i stekpanna så att de får färg. Häll på creme fraiche,  vatten, buljongtärning, sambal oelek och mango chutney och låt puttra några minuter. Strimla paprikan och purjolöken och lägg i när kycklingen är nästan genomstekt, puttra max en minut. Dela mangon i småbitar och blanda ner precis före servering.

Servera med nykokt ris.

Råbiff

Råbiff är en ganska senkommen favorit för mig. Mina föräldrar åt det då och då under min barndom, och jag hade säkert fått smaka om jag velat men som jag minns det fanns det alltid någon annan mat till oss barn när det var råbiffsdags. Samma sak de gånger de njöt av krabba till middag.

Men så för några år sedan åt jag middag med en gammal bekant på Pressklubben i Stockholm, och han tog råbiffen medan jag sörplade husets Moules marinières. Hans mat såg dock mycket godare ut och efter en tjuvsmakning var jag fast. Råbiff - hur hade jag kunnat missa det?! Sedan dess har jag tryckt i mig massor av råbiffar både på Pressklubben och på andra restauranger, och även hemma, för att liksom komma ikapp.

Till mysteriet hör att jag alltid har älskat rå nötfärs. Jag lärde mig tidigt av min mamma som alltid tjuvåt lite på nötfärsen innan hon fräste resten till köttfärssås. Det är någonting med den råa köttsmaken och den mjuka konsistensen som slår an något hos mig, och varje gång påminns jag om att jag nog inte skulle bli en bra vegetarian. Det känns läskigt naturligt att äta rå nötfärs, nästan som något urmänskligt. Alltså - råbiff är grejen.

Vi köper vårt kött på Latinamerikanska livsmedel i Hötorgshallen. Jättefint, hängmörat innanlår som grovmals på beställning - personligen tycker jag att det känns lite overkill med oxfilé, men det vore intressant att jämföra någon gång.

Serveras som puck tillsammans med hackad rödlök, kapris, dijonsenap, flytande honung, salt, peppar och givetvis en äggula på toppen. Jag föredrar att ha alla ingredienser för sig, men det går så klart att blanda ihop allt med köttet innan servering. Halstrad råbiff förstår jag mig inte riktigt på - det är ju det råa man vill åt!

Nu senast lyxade jag till det lite extra med en rejäl tesked löjrom till råbiffen. Till löjromstuggorna får man låta bli kapris och senap för annars försvinner den goda smaken. Men med bara äggula, lök, salt och peppar blir löjrommen perfekt till det svala köttet. Rekommenderas!