Pga OS-handbollen har vi inte precis lyxat till middagarna under helgen, även om vi har ätit gott (det gör vi alltid). Så därför ville jag ha en lite lyxigare måndagsmiddag som ändå inte tar så lång tid att laga. Den här kantarellpastan kommer att återkomma på vårt middagsbord i höst - strykande åtgång.
Jag hade en fantastisk kantarellupplevelse på Björkö under semestern - tre liter på en timme, ensam i skogen med gula fält av svamp. Hälften av den svampen är kvar, men ligger i frysen i småbitar till kantarellmackor. Så därför fick det bli svenska kantareller av torghandlaren vid St Eriksplan.
Receptet hittade jag via en googling men har gjort om det till fyra portioner och anpassat det lite grann. Man kan alltså göra det med matlagningsgrädde och reda med mjöl som i originalreceptet, men jag föredrar att bara koka ner vispgrädde. Bytte även ut originalets valnötter mot pinjekärnor pga allergi i familjen, och det blev det nog bara bättre av.
Bli inte skeptisk till dijonsenapen - den är fantastisk på att lyfta fram andra smaker och det smakar inte senap.
Jättegott och ganska enkelt. Jag har för mig att vi gjorde ungefär samma pastasås förra hösten fast då med trattkantareller, och det blev också jättebra. Men gula kantareller regerar.
Krämig kantarellpasta, 4 portioner
Ett halvt kilo kantareller
2 st schalottenlökar
5 dl vispgrädde
3 msk smör
2 tsk dijonsenap
salt
svartpeppar
2 msk kalvfond
500 g tagliatelle eller papardelle
75 g pinjekärnor
1 dl parmesanost
Rensa svampen och dela i lagom stora bitar (de krymper till halva storleken efter stekning). Koka upp pastavattnet.
Stek svampen i smöret och låt all vätska dunsta av. Finhacka löken och låt puttra med svampen mot slutet. Det ska knäppa om svampen i stekpannan, då börjar den bli klar.
Häll på grädde, dijonsenap och fond. Peppra och salta och låt grädden koka ner till krämig konsistens.
Koka pastan och rosta pinjekärnorna lätt i en torr stekpanna.
Grovhacka persiljan och rör ned i såsen precis innan serveringen.
Vi serverar helst pasta, sås, pinjekärnor och riven parmesan var för sig, då kan alla kombinera efter behag.
måndag 13 augusti 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar