Getostlasagne

Det här är en fin liten variant på den traditionella lasagnen (och tonfisklasagnen, som fortfarande är den otvivelaktigt godaste). Muttis körsbärstomater på burk är verkligen ett sånt lyft!

Getostlasagne, 4-5 portioner

4–5 stora ark (knappt 200 g) färska lasagneplattor

Spenatfyllning:

200 g getost, rumsvarm

350 g ricotta

450 g bladspenat

0,5 tsk salt

drygt 0,5 tsk nyriven muskot

Tomatsås:

1 pkt bacon

1 stor gul lök

(1 stjälk blekselleri)

1 tsk fänkålsfrö

0,5 tsk torkad rosmarin

0,5 dl olivolja

2 burkar körsbärstomater

2–3 dl vatten

1 msk grönsaksbuljongpulver

eller koncentrerad pasta

1 stort lagerblad

Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka bacon och lök och stek i olivolja tillsammans med örter i 10 minuter tills löken är helt mjuk och allt är gyllene. Häll på burktomater, buljong, lagerblad och späd med vatten, låt puttra i 10 minuter - såsen ska vara mycket rinnig.

Tina bladspenaten och krama ur den mesta vätskan. Mosa rumsvarm getost och ricottaost, blanda med svartpeppar, riven muskot och spenat.

Lägg sås i botten av en liten gratängform, varva sedan spenatblandning och lasagneplattor, täck det översta lagret lasagne med större delen av såsen. Tillaga i ugn ca 25 minuter, låt stå övertäckt 10 minuter innan servering.

Servera med grönsallad.

Crème caramel

...eller Crème renversée au caramel, som Julia Child kallar den, är helt enkelt brylépudding. Mer mjölkbaserad till skillnad från kusinen Crème brûlée, och fastare i konsistensen, samt med en färdig karamell i botten i stället för det knäckiga täcket som åker på strax innan servering i brûléens fall.

Caramel eller brûlée, båda är två av mina absoluta favoritdesserter, jag kan inte nog understryka mitt beroende av kombinationen len, vaniljsmakande äggstanning och brytningen av kraftig karamellsmak. Under studenttiden kunde jag lätt sopa i mig en hel Ekströms brylépudding (en påse pulver, en påse karamellsås), i London var det 4-pack brylépudding från Tescos som gällde. Har aldrig tidigare gjort den själv från scratch, men nu när jag väl har testat finns det så klart ingen återvändo till halv- eller helfabrikaten. Den här blev helt enkelt fantastisk!

Crème caramel, 6 portioner

1,2 dl strösocker
0,6 dl vatten

1,5 dl strösocker
2 stora ägg
4 stora äggulor
knappt 5 dl mjölk (standardmjölk - jag tog 4,5 dl mellanmjölk och 0,5 dl vispgrädde)
1 vaniljstång

Sätt ugnen på 175 grader och gallret på bottenfalsen.
Börja med karamellen: Häll socker och vatten i en liten, tjockbottnad kastrull. Värm på låg värme under omrörning tills sockret har löst sig. När det kokar upp: höj till hög värme och undvik att röra om - sockret kan i så fall börja kristallisera sig igen! Låt blandningen koka, så småningom börjar bubblorna bli mindre och när den väl börjar ta färg (karamelliseras) går det ganska snabbt - skaka kastrullen lite för att blanda runt i stället för att röra. Karamellen ska ha färg av mörk bärnsten, då är den klar. För ljus = ingen smak, för mörk = bränt. Jag väntade kanske 10 sekunder för länge med min karamell, men det blev ändå OK.

Häll snabbt karamellsmeten i en ugnsfast form och snurra runt så att det blir ett jämnt lager, även en bit upp på kanterna. Använd en slickepott om det behövs. OBS! Var extremt försiktig, karamellen är väldigt het och formen kommer också att bli det. Alternativt kan man göra flera små ramekiner för portionspuddingar.

Värm mjölken långsamt tillsammans med delad och urskrapad vaniljstång, låt koka upp.Vispa/rör ihop socker och ägg/äggulor ordentligt. Försök undvika att vispa för mycket eftersom luft kommer in som sedan bildar ett skum ovanpå puddingen. Blanda ner vaniljmjölken under omrörning och låt stå några minuter. Sila blandningen och häll i den karamelltäckta formen.

Ställ formen i vattenbad med varmt vatten och grädda i ugnen ca 40 minuter. Låt formen stå kvar i vattenbadet tills vattnet svalnat, kyl sedan övertäckt och stjälp upp innan servering.

Boeuf bourgignon

Ibland vill man bara grotta ner sig i köket och laga mat som om det inte fanns någon morgondag. Bjuda människor man tycker om på något riktigt gott som bara osar hemlagat, comfort food, lyx och kärlek. Dricka gott vin och glömma att det bara blir mörkare och kallare utanför. Så i helgen ställde jag till med allhelgonamiddag, men en fransk sådan. Idag är det söndag och mentalt har jag lagat mat sedan förra söndagen, för det var då jag började planera, leta recept, fundera och lägga upp en handlingsplan.

Jag är inte mindre mainstreammänniska än att jag blev otroligt inspirerad av filmen Julie & Julia för några veckor sedan, och var bara tvungen att testa Julia Childs recept på Boeuf bourgignon. Och låta min Creusetgryta få göra det den var född till, nämligen långkok. Med "böffen" som utgångspunkt bestämde jag även att det fick bli hummersoppa till förrätt, för att äntligen få använda hummerfonden jag kokade på nyårsaftonens överblivna skal. Till böffen fick det bli Julias potatismos med vitlök, och till efterrätt hennes crème caramel - mer om det i nästa inlägg.

Jag är för lat för att översätta och skriva ner hela det långa receptet på Boeuf bourgignon, utan det kommer som länk här istället: Boeuf bourgignon à la Julia Child

Men beskriva upplevelsen av det kan jag. Alltså, jag är ingen långkoksmänniska, eller har inte varit. Men det här blev så.... grymt gott helt enkelt. Jag är såld, det blir definitivt böff igen, och gärna andra grytor också för den delen.

Startskottet gick på Hötorgshallen i fredags eftermiddag, när halva Stockholm var där. Min favoritslaktare på Latinamerikanska livsmedel fixade 1,5 kg perfekt marmorerad grillbiff och avrådde bestämt från den dyrare ryggbiffen. Han hade så klart helt rätt. Och med fint kött och äkta bourgogne som huvudingredienser kände jag inte för att stoppa ner vanliga buljongtärningar i grytan, så finfin kalvfond inhandlades på Saluplats 31, och hos grönsakshandlaren fick jag de absolut sista pärllökarna.

Huruvida en gryta som ska puttra 4 timmar verkligen blir godare av att stå och vila i kylskåpet ett dygn innan servering vet jag faktiskt inte. Men att det blir en större njutning för kocken att slippa stressa och stå i oset precis innan gästerna kommer, det är helt självklart. Så jag skippade faktiskt after worken i fredags och ställde mig i köket istället.

Julia Childs recept är långt, men det är inte svårt. Som alltid är det krångligast första gången för att man måste snegla i receptet hela tiden, och i mitt fall även konvertera vissa mått. Men nästa gång kommer det att gå fortare. Den här gången följde jag receptet till punkt och pricka (förutom att jag halverade mängden champinjoner), men nästa gång blir det följande förändringar:
* Fler lökar och halvera tiden de ska puttra.
* Skippa den omständliga proceduren när mjölet ska på köttet - bara på med det, rör om och kör vidare.

 I övrigt: Change nothing. Resultatet blir gudomligt gott. Receptet ska ta 6 timmar att laga - för mig tog det exakt 5 timmar och 57 minuter. Jag fick in grytan i ugnen efter 1 timme och 20 minuter och sen fick den stå exakt 4 timmar innan jag var nöjd - men då föll vissa köttbitar verkligen i sär bara man rörde dem. Min sås var för tunn men efter silning och reducering blev den perfekt, och tre minuter i elva på kvällen var kött, sås, svamp och lökar äntligen i samma gryta.

Vid det laget är man ändå lite... småskeptisk när man smakar av. Smaklökarna är lite avdomnade och hela lägenheten doftar böff, förvisso fantastiskt men det är svårt att veta om man är rätt ute, och hur mycket man ska salta. Men när jag värmde upp grytan på lördagkvällen och smakade av så var det verkligen perfekt.

Bon appetit!