Barcelona!

Believe the hype, är det enda jag kan säga. Har precis tillbringat 3 dygn i Barcelona och det var kärlek vid första ögonkastet. Schysst strand mitt i staden, fantastisk arkitektur, roliga muséer, mysig atmosfär, historia, lättnavigerat, perfekt väder, mängder av restauranger och barer och naturligtvis mat.

Det gick inte en dag utan att jag svängde förbi den centrala marknaden och köpte fikon, fruktsallad, en bit manchego, lite korv eller en mugg med munsbitar av serranoskinka... Eller slank in i en liten pastisseria och köpte en liten bit turrón med pistage och torkade jordgubbar i. Eller damp ner i en stol på en uteservering och beställde in en clara - öl med en skvätt citronläsk i.

Fick ett par riktiga höjdarrekommendationer av Toti som äger vandrarhemmet jag bodde på. Faktum är att en av stans bästa tapasbarer ligger på samma gata, Poeta Cabanyes 25, och baren heter Quimet & Quimet - ett hål i väggen med vinflaskor upp i taket, och ståplatser framför den lilla baren där ägarna (femte generationen) slänger ihop smårätter på beställning, mycket med färsk fisk och ofta på små skorpor.

Här käkade vi bland annat rökt lax med yoghurt, honung och balsamvinäger; torskfilé med tapenade och tomatröra; ansjovis och tapenade på aprikoser fyllda med rinnande ost; lantpaté med inlagd lök; croquetas (friterad smet fylld med ost och ibland skinka); empanadillas (småpiroger); små fat med hopplock av olika kötttapas och även liten ostbricka. Och sörplade cava och rödvin så klart. Det enklaste är att peka på vad någon annan har beställt och säga: "El mismo, por favor".

För paellan skickades vi ner till Barceloneta nära hamnen och stranden, till Salamanca Silvestre, på Almirall Cervera 34. Höll på att dö när restaurangen var igenbommad efter den långa promenaden, men det fanns tre Salamanca precis mitt emot varandra (samma ägare) och dörrvakten kom springande och hojtade "det är här, vi har öppet!". Klassiskt gammalt hak med väggarna klädda av inramade fotografier av ägaren och alla gäster. Utan tvekan den godaste paella de marisco någonsin, den klår Valencias till och med. Och sjukt mycket mat för 13 euro per person. Det kanske inte var så smart att grunda med några tapas på Quimet & Quimet i förväg...

Och så hade jag turen att komma till Cal Pep på Placa de les Olles i El Ribera precis när de öppnade kl 13. För det var kö vid dörren, och vill man sitta vid den långa baren måste man vara där i tid - de som kom senare fick vänta över en timme på att få plats. Här finns ingen meny att kolla på, utan en servitör frågar om man vill äta fisk eller kött och kommer sedan med några förslag. Vad det kostar har man heller ingen koll på, men man kan så klart räkna med att tortilla är lite billigare medan skaldjuren är lite dyrare. Jag åt friterad calamari och tonfisktartar, vilket egentligen var på tok för mycket men att bara äta en rätt hade varit för trist. Fantastisk mat, och pinfärsk - det mesta tillagas bakom baren inför alla gäster, ingenting hålls varmt.

Moussaka

Halva priset på aubergine idag, och nymalen nötfärs. Passade mig perfekt för jag behövde göra en ny omgång av det här.

Ett lchf-recept från Airam, men nu har jag tagit bort grädden och den blir lika god ändå. Är man skeptisk till majonnäs i en gratäng kan jag stilla oron med att det smakar inte majonnäs, bara gott.

Jag hade tänkt blanda i lite bönor, men det glömde jag. Jaja.


Moussaka, 4 portioner

1-2 auberginer
400 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
salt
peppar
mejram eller oregano
paprikapulver
2 ägg
1 dl majonnäs
1-2 dl riven ost

Sätt ugnen på 225 grader. Skär aubergineskivorna i 1,5 cm tjocka skivor och grilla halvfärdiga i grill- eller stekpanna. Lägg i en gratängform, salta ev lätt över.

Finhacka löken, fräs mjuk tillsammans med pressad vitlök i lite smör. I med färsen och bryn den, därefter tomatpuré och kryddor, puttra ihop med lite vatten.

Lägg aubergineskivorna tätt ihop och i två lager om det är många. Häll färsblandningen över. Vispa upp äggen med majonnäs och häll över. Toppa med ost och gratinera tills ytan är gyllenbrun, ca 20 minuter.

Asiatiska fiskspett och glasnudelsallad

Vietnamesisk mat med sina rena smaker och blandning av konsistenser är bland det bästa jag vet. Idag var jag sugen på att bjuda på fisk, och knåpade ihop det här receptet. Och det blev bra!

Torskryggen blev precis så där "flakig" i konsistensen som man blir så glad av. Och man blir skönt mätt av den här lätta maten. Perfekt vår- och sommarrätt som jag kommer att göra igen.



Asiatiska fiskspett, 4 personer

700 g färsk fast fiskfilé, t ex lax, torsk, hälleflundra
1 vitlöksklyfta
1/2 röd chili
2-3 cm färsk ingefära
fisksås
rapsolja

Skär fisken i rejäla kuber. Hacka vitlök och chili, riv ingefäran och blanda ihop till en marinad med några matskedar olja och fisksås. Vänd runt fisken och marinera minst en halvtimme. Sätt ugnen på 175 grader. Trä upp bitarna på spett. Hetta upp en grillpanna med lite rapsolja ordentligt, stek spetten hastigt på två sidor så att de får fina grillränder och yta. Lägg i en eldfast form och ställ in i ugnen cirka 10 minuter till fisken känns lagom fast i konsistensen.


Glasnudelsallad, 4 personer

1 knippa krispsallad
1 mango
2 avokado
1 morot
100 g sockerärtor
4 portionsbuntar glasnudlar (eller ett vanligt paket)
1 kruka koriander
en näve färsk mynta (om man vill)
1 dl cashewnötter
1 vitlöksklyfta
lite röd chili
1 lime
rapsolja
fisksås
en nypa socker

Lägg glasnudlarna i blöt i varmt vatten och sila enligt anvisningarna. Låt svalna och rinna av ordentligt. Gör en dressing på pressad lime, fisksås, olja, socker, skivad vitlök och chili. Låt den stå och dra.

Skär sallad, avokado och mango i lagom små bitar. Skiva moroten tunt. Blanchera sockerärtorna och skär i mindre bitar. Rosta cashewnötterna lätt och grovhacka. Repa koriander och mynta, grovhacka eventuellt. Klipp glasnudlarna i småbitar och blanda ihop allt. Sila dressingen och slå över. Klart!

Smörstekt rabarber med kardemumma

Om man älskar rabarberpaj men inte orkar göra själva pajdelen (eller vill undvika vitt mjöl) är det här i stort sett lika gott.

Smörstekt rabarber, 4 pers

300 g rabarber
1 dl socker
50 g smör
2 krm kardemummakärnor
vaniljglass till serveringen

Skölj och skär rabarbern i små bitar. Krossa kardemumman grovt. Smält smöret i en stekpanna och lägg i rabarber, socker och kardemumma när smöret har "tystnat". Puttra på medelvärme tll rabarbern är mjuk. Servera genast med vaniljglass.

Två lyxiga hamburgare

Gourmetgruppen på jobbet har haft ett halvårs uppehåll men i fredags samlades vi igen, hemma hos mig. En hamburgerspecial på en matsajt gav idén att göra två olika sorters lyxburgare - gott, lättlagat och en anledning att få inviga grillen.

Efter att ha googlat på lyxburgare hittade jag ett blogginlägg från SM i fast food 2007, där en bartender vunnit med en nötburgare med gruyere, sparris och pepparrotskräm. Det lät ju exakt som något i vår smak, så jag letade upp hans mobilnummer via Eniro och slog en pling för att få det exakta receptet. Han blev förvånad men jätteglad - en rolig twist på receptet att ha fått prata med själva upphovsmannen.

Han avrådde bestämt från att ha i andra smaksättare i köttet (typ lök, rökig bbq-sås eller peppar), men jag ska definitivt experimentera med något mer nästa gång, för den var god men det kändes som att den behövde ett litet lyft ändå. Definitivt mer ost nästa gång i alla fall.

Kanske var det även orättvist att servera den bredvid kycklingburgaren, som med tacksam smak av bacon, vitlök och majonnäs hade mer "kick". Det receptet hittade vi på Allt om Mat och det var en positiv överraskning - supersaftig, smakrik men ändå lite mer vardag än sparrisburgaren.

Vanliga hamburgerbröd måste vara bland det mest menlösa som finns. Jag äter gärna hamburgare ute på krogen men när de serveras i de sedvanliga vita bröden med sesamfrö ovanpå sänker det direkt betyget. Varför?! En av Sveriges godaste krogburgare serveras på Lilla Puben i Kalmar. Fotis har fattat grejen, och serverar hamburgaren med smält ost och knaprigt bacon på en trekantig ciabatta. Tusen gånger bättre. Om man absolut måste ha den klassiska hamburgerlooken är fullkornshamburgerbröden betydligt godare och saftigare än de vita.

Själv köpte jag en limpa Husets vita surdegsbröd på mitt lokala bageri Söderbergs. Det tar tre dagar att tillverka en sådan limpa, det säger väl allt om kvaliteten. Skar den i tunna skivor och rostade dem gyllene. Egentligen behövs inget bröd ovanpå hamburgarna eftersom man äter med kniv och gaffel, men en halv skiva lite på sniskan var bra för att suga upp såsen på tallriken efteråt.

Nötburgare med sparris, gruyere och pepparrotskräm, 4 st

400 g nötfärs
4 tjocka skivor gruyereost
8 färska sparrisar
1 dl crème fraiche
4-5 msk färskriven pepparrot
salt

Forma färsen till hamburgare. Riv pepparroten och blanda med crème fraiche. Det ska vara mer pepparrot än man tror, och inget salt i krämen.

Koka upp lättsaltat vatten, lägg i sparrisarna och dra kastrullen åt sidan. Låt normaltjock sparris ligga 3 minuter, mer om det är grövre sparris. Häll av vattnet och låt sparrisen ånga av ordentligt.

Lägg hamburgarna på grillen eller stek i het panna, salta. Låt sparrisen grilla klart vid sidan om. Vänd bara hamburgarna en gång, och lägg på osten så fort du vänt. Lägg två sparrisar ovanpå varje hamburgare och stek klart. Med lock på grillen eller stekpannan är det lättare att få osten att smälta ordentligt. Servera genast med bröd, fräsch sallad och en klick pepparrotskräm på toppen.


Kycklingburgare med bacon, 4 st

400 g kycklingfärs
1 paket tärnat bacon
svartpeppar
1 dl crème fraiche
en handfull färsk basilika
1 vitlöksklyfta
1-2 msk majonnäs

Blanda kycklingfärs med bacon och nymalen svartpeppar, forma till fyra biffar. Grovhacka basilikan och blanda med pressad vitlök, majonnäs och crème fraiche.

Grilla eller stek kycklingburgarna ordentligt så att de blir helt genomstekta. Det tar alltså längre tid än nötburgare - för oss blev det perfekt timing att först lägga kycklingburgarna på grillen, och när vi vände dem lade vi på nötburgarna och sparrisen vid sidan om.

Servera genast med sallad, bröd och en klick sås på toppen.

Chorizogryta

Jag är ett STORT fan av äkta chorizo. Alltså inte de där vacuumförpackade finmalda sakerna man kan köpa på Ica, utan den grovmalda och hemlagade sorten i äkta gristarm som man kan köpa på Latinamerikanska livsmedel på Hötorgshallen. Stora, tjocka, feta, välkryddade och mättande. Och alltid färska. Bäst är de på grillen, ihop med halloumiost och en fräsch grönsallad. Men nu hade jag två i frysen och linser i en kökslåda, så då vidareutvecklade jag ett recept från Klaras GI-mat. Det blev jättegott och mättande. En bra gryta att göra matlådor av.

Chorizogryta, 4 portioner

2 stora chorizo (eller andra kryddiga korvar), ca 300 gram totalt
2 dl gröna linser + 4 dl vatten och salt
1 gul lök
1 gul paprika
1 aubergine
(olivolja)
1 burk krossade tomater
tabasco, salt, peppar

Koka linserna mjuka i vattnet, det tar knappt en halvtimme. Under tiden: stek chorizon i lite fett på medelvärme - pricka skinnet så att fettet kan rinna ut. Ta upp på skärbräda och skär chorizon i munsbitar. Spara fettet!

Finhacka löken, dela auberginen i mindre bitar, likadant med paprikan. Hetta upp stekpannan med chorizofett igen och fräs grönsakerna mjuka. Häll på krossade tomater, krydda och tillsätt korvbitarna och blanda ner allt i kastrullen med linserna. Servera med nåt krispigt grönt.

Gräslökspannacotta & gurknudlar

De här två rätterna hör inte ihop, utan faller under kategorin "tillbehör", och till två olika rätter. Vi var ju i Värmland i helgen och njöt av naturen och Selmas fotspår på Lappnäs B&B, Mårbacka, Solbacka Gästgifveri, Jonnys blommor, Sibyllan på torget osv. Supermysig helg, och jag kan rapportera att den libanesiska picknicken föll i mycket god jord. Den avnjöts dessutom på en brygga i Lungers hamn vid Hjälmaren, inte illa.

På lördagen åt vi middag på Quality Hotel Selma Lagerlöf (icke att förväxla med Selma Spa) - en väldigt trevlig överraskning. Till förrätt åt jag gravat oxkött med rödlöksmarmelad och denna gräslökspannacotta med perfekt balans mellan krämighet och syra. Det ska väl mycket till innan jag ställer mig och gravar oxkött, men gräslökspannacotta kan man nog använda till massa annat, som matjessill på lite snofsigare sätt osv.

Till varmrätt blev det halstrad fjällröding på gurknudlar med pepparrot. Vilket alltså var finstrimlad gurka som stekts i smör - varmt men ändå krispigt och riktigt, riktigt fräscht. Måste ju gå att variera i evighet med olika kryddor och ha som tillbehör till alla möjliga proteiner. Mums!

Jag bad iallafall servitrisen snoka lite efter recepten, och hon kom tillbaka med två handskrivna receptlappar och glada tillrop från kockarna.

Gräslökspannacotta

2,5 dl grädde
2 dl turkisk yoghurt
2 blad gelatin
2 dl gräslök
salt och peppar

Hacka gräslök. Blötlägg gelatin ca 5 minuter. Koka upp grädden och blanda ner resten av ingredienserna. Vispa kraftigt och häll upp i små formar och kyl.


Gurknudlar

Skala en gurka. Strimla i långa remsor. Stek i smör och riv ner pepparrot. Smaka av med salt och peppar.