Ordet ragù komer från franskan ragoût, som väl kan översättas med köttgryta. I Italien är ragù en köttsås som kokats med grönskar och kryddor. Det sägs att så gott som alla familjer har en egen variant.
Gemensamt för de flesta är att ingredienserna består av malt kött och den heliga treenigheten; lök, morötter och (stjälk)selleri och ofta tillsammans med tomater. Många använder vin, några grädde eller mjölk. I vissa regioner använder man förutom nötfärsen korv eller kycklinglever. Men slutresultatet är nästan alltid detsamma - en härligt rik och krämig sås som lugnar själen!
Min egen/vår variant bygger på ett recept som jag läste för några år sedan i vintidskriften Wine Spectator. Måtten är så där härligt tillyxade och du kan själv öka på eller minska mängderna efter behag.
Recept för 6-8 personer
800 gram nötfärs
en thékopp grovt hackade morötter
en thékopp grovt hackad selleri
en thékopp grovt lök
200 gram rökt fläsk i grova tärningar
en halv tub med tomatpuré
en halv till en burk hela skalade tomater
en kopp vin
en kopp med köttbuljong
en fjärdedels muskotnöt riven
en halv deciliter grädde
salt och peppar
nyriven parmesanost
Fräs/stek grönsakerna och fläsket på medelvärme tills dess att de mjuknat och fått en fin färg. Höj temperaturen något och släng i köttfärsen och låt steka med i några minuter. Häll i vinet och låt det koka in.
Tillsätt därefter tomatpurén, tomaterna och buljongen. Krydda med muskot, salt och peppar. Låt det hela puttra i minst en halvtimme under lock. Sätt sedan på pastavattnet och koka upp dagens/veckans/månadens favoritpasta. När pastan är klar häller du i grädden i såsen och smakar av.
Använd en del av såsen för att fukta pastan (så att den inte klibbar samman). Häll upp generösa portioner pasta med sås och sprinkla över parmesanen. Servera genast!
4 kommentarer:
Hmmm... Mammas köttfärssås är ändå alltid bäst.... Inte säker på att Annika skulle godkänt ditt inlägg... He he! ;-)
Själv gillar jag inte att ha i rökt fläsk, men sellerin är ett måste! Brukar köpa passerade tomater i kartongförpackning istället för krossade, vilket jag tycker ger bättre konsistens. Slutligen reder jag hellre av med vetemjöl än använder grädde/mjölk (återigen ett arv från Mamma!)
Nej, Annika äter väl inte selleri? Konstiga människa!
För mig är fläsket verkligen ett måste - ger en rökig komplexitet åt det hela.
Jag hör vad du säger om mammas köttfärssås, men redning känns lite väl oitalienskt för min smak ;).
Hmpf, här baktalas tydligen oskyldiga semesterfirare. Det är nånting med sellerismaken som jag inte gillar. Men jag är inte helt omöjlig - en selleristav fylld med jordnötssmör och russin kan nog slinka ner. Och jag SKA testa denna omtalade köttfärssås MED selleri. Men mammas är ändå bäst, och vetemjölsredningen kör även jag med - inte förtjust i gräddiga köttfärssåser.
OJ! Nu har jag gjort en rejäl omgång ragu helt efter Magnus anvisningar. Till och med selleri. Supergott! Bäst var nog att jag bara hade en svindyr Malbec hemma som jag släpade hem från Argentina för 2,5 år sedan. Men nöden har ingen lag, kändes lite onödigt att öppna den ensam en söndagskväll, men Guuud, vad god den var! Fyllig och rund som sammet. Gydda gydda!
Skicka en kommentar