Gräddstekt kantarellmacka

Vad göra när killarna på Hötorget ropar "Hej damen, kantareller halva priset idag"? Jo man tömmer myntfacket på sina sista 11 kronor och får en påse skogsguld.

Jag är ju inte en stor svampfantast som de flesta vet, men kantareller har jag i alla fall lärt mig att älska. Det här receptet är mammas, och hon serverar gärna sina kantarellmackor som inledning på en maffig måltid. Mina mackor blir aldrig riktigt lika goda, men en sak har jag i alla fall lärt mig: snåla icke på kantareller. Det ska vara svulstiga högar med svamp på äkta Ölandslimpa så att det känns riktigt lyxigt. Jag vet ingen annan som brukar få gräddstekta kantareller - det brukar vara smörstekta - men det här är så otroligt gott och lent att jag unnar alla att få prova det någon gång.

Kantarellmacka, per person:

1 hg kantareller skurna i bitar
smör till stekning
vispgrädde
mjölk
salt och peppar

Smält en klick smör i stekpanna och fräs kantarellerna på medelvärme några minuter. Häll på en slurk mjölk och grädde och låt det puttra vidare. Salta och peppra. Spä på med mer mjölk och grädde - blandningen ska puttra 20-30 minuter så smakerna blir koncentrerade och konsistensen krämig.
Lägg upp på mackor och servera genast. Jag tror inte det gör ont att toppa med persilja.

Min gräns går vid trampdynor

Igår åt jag en... kycklingfot. Ja det är alltså knappt jag kan skriva det. Eller rättare sagt: jag gnagde av lite skinn på ovansidan av kycklingfoten och konstaterade att smaken var toppen men att konsistensen inte var min grej. Och sen vände jag på den och såg de mjuka, tjocka trampdynorna och där tog det stopp. Jag äter det mesta, men inte trampdynor alltså.

Men jag blev mätt ändå! Befann mig på Matlabbet vid Hornstull på fågelkurs med Matälskaren och sex andra matnördar och vi navigerade oss genom nio rätter om man räknar in gnagandet på kycklingfoten. Är SÅ nöjd - jag hade i och för sig gärna lärt mig ännu mer om fågeldetaljer, styckning och tillagning, men det vägdes upp av en superb föreläsning om alla ingredienser vi använde, och de var många.

Favoriterna var nog woken med kycklinghjärtan och ankan i kryddig apelsinsås. Och fasansalladen med hallonsås. De kommer garanterat att dyka upp på bordet och bloggen. Och de gröna russinen! Hötorgshallen nästa. Annars var det bara otroligt trevligt att laga mat i grupp, pimpla vin och lyssna på folks matnörderi över vällagad och vacker mat. Ny inspiration att ta tag i matlagningsgruppen på jobbet.

Läste recept som nattlektyr och vaknade mätt. Är otroligt sugen på att baka så det kanske blir en banankaka mellan tvättstugevarven.

Fetaostbiffar med ugnsstekta grönsaker

Misär! Under avdelningen "matlagningsrelaterade kroppsskador" kan vi nu lägga till "mosad lilltå". Jag råkade tappa en tjockbottnad kastrull rakt på tån och nu skiftar den i svart, jag har fått kryckor och tjejmilen som ska springas om en vecka är i fara.

Efter ett par timmar på närakuten på Sabbatsberg igår var det i alla fall skönt att få hit Erika, som handlade med sig mat på vägen. Vi snodde ihop en av mina snabb-favoriter och sen tömde vi den röda bag-in-boxen som tröst. Den här rätten kan även göras på nötfärs men lamm är ju så mycket mer intressant...

Fetaostbiffar med ugnsstekta grönsaker, 2-3 personer

400 g lammfärs
1 ägg
50-75 g fetaost
salt och peppar

Grönsaker: Vad man känner för! Rotselleri, morötter, rödlök, palsternacka, potatis, rödbetor, päron - blanda och ge.
olivolja
havssalt

Smula fetaosten och blanda snabbt ihop med färs, ägg och kryddor. Forma fyra biffar och stek dem i stekpanna.

Skala och dela grönsakerna i lagom stora bitar (tänk på att vissa grönsaker, som rotselleri och päron, behöver vara större eftersom de snabbare blir klara i ugnen). Lägg på plåt eller i ugnsfast form, ringla över olivolja och salt. Stek i ugn 20-25 minuter, 225-250 grader tills lagom mjuka.

Servera med naturell yoghurt eller tsatsiki. Och akta tån!

Tonfisklasagne

Hovs livs, Växjö, en regnig höstdag 1994:
Annika: "Tentaångest och regn. Jag har bara ätit havregrynsgröt de senaste dagarna. Det vore kul att laga nåt ordentligt och GOTT ihop."
Karro: "Jag vet, vi gör min tonfisklasagne!"
Annika: "Tonfisklasagne?! Det låter... Är det verkligen gott?"
Karro: "Jaadå, det är morötter i, och vitlök."
Annika: (tänker) "Oh my god. Men jag känner henne inte tillräckligt väl för att opponera mig..."

Några timmar senare satt vi och stirrade på en länsad lasagneform och undrade vad som egentligen hände. Med tiden lyckades jag få Karro att successivt öka mängden vispgrädde i receptet från stipulerade 1,5 dl. Smärtgränsen gick vid nästan 3 dl grädde - det blev FÖR mycket, till och med för mig. 2 dl ger en krämig lasagne som inte rinner. Men om livet suger kan man gott kosta på sig uppåt 2,5 dl.

14 år senare är tonfisklasagnen en given favorit och en klassiker som sitter i ryggmärgen. Jag har bjudit många vänner på denna rätt, och den blir ALLTID en oväntad succé. För det är ALDRIG någon som säger "Tonfisklasagne, gud va gott det låter!". Snarare tvärtom.

Det här är comfort food på hög nivå, precis som det var alla de gånger vi tillagade den på korridoren i Växjö, och lyxade lite extra med citrondryck till. När Johannas 30-årsdag skulle firas med nostalgikväll för några år sedan fanns det inget annat vi hellre ville äta. Varmt, krämigt, salt, ostigt, mättande men ändå lite nyttigt. Och otroligt lättlagat, måste tilläggas.

Tonfisklasagne, 4 personer (eller 2-3 utsvultna studenter)

1 gul lök
2 morötter
1 vitlöksklyfta
olivolja
1 burk krossade tomater
1 burk tonfisk i vatten
salt & peppar
(tomatpuré)
chilipulver
1 burk keso
lasagneplattor (hårda, inte färska!)
2 dl vispgrädde
2-3 dl riven ost

Hacka löken och morötterna. Fräs dem mjuka i olivolja i stekpanna tillsammans med en pressad vitlöksklyfta. Häll på krossade tomater och kryddor, låt puttra några minuter. Häll av vattnet från tonfisken och blanda ner i stekpannan.
Varva tre lager lasagneplattor med två lager tonfiskröra. Klicka ut keson över det översta pastalagret, häll på vispgrädden och strö över osten.
Tillaga i mitten av ugnen, 20-25 minuter i ca 200 grader.
Servera med grönsallad.

Tortilla - spansk potatisomelett

Enkel att tillaga, även om den inte är så snabblagad. Men jag vet folk som gör god tortilla på överbliven kokt potatis, och då borde det kunna räknas som snabblunch. (På bilden tillsammans med lagrad manchego och stekt chistorra - mmmm...)

Min första spanska tortilla åt jag i den rosa bunkern på Richards Street i Cardiff, 1997. Vår housemate Elvira från Bilbao hade aldrig lagat mat i hela sitt liv, men efter ett par månader av vårt ständiga matlagande kände hon tillräcklig press för att ringa hem till sin mamma och be om receptet. Vi tyckte att hennes första tortilla var gudomlig, själv var hon djupt besviken.

Tortilla, 2-3 portioner

4-5 potatisar
1 stor gul lök
olivolja
salt & peppar
3-4 ägg

Skala potatisen och skiva i tunna bitar. Skala och skiva löken. Värm rejält med olivolja i en stekpanna, lägg i potatis och lök och sänk till medelvärme eller något svagare. Rör om då och då, och stek tills potatisen är genommjuk - varken potatisen eller löken ska ta färg.

Häll av överflödig olivolja (jag brukar slänga över blandningen på hushållspapper) och lägg över potatis och lök i en mindre stekpanna. Salta och peppra. Vispa upp äggen lätt och rör ned i stekpannan så att ägget blandar sig med all fyllning.

Stek på låg medelvärme tills tortillan är gyllenbrun på undersidan, häll försiktigt över tortillan på en tallrik och lägg stekpannan över uppochnedvänd - flippa sedan hela rasket så att tortillans undersida nu är uppsidan i stekpannan - stek den färdig på låg värme, gärna med lock.

När äggstanningen är nästan stel i mitten är det dags att servera - med enkel grönsallad till lunch, eller tillsammans med andra tapas till middag. Lika god kall som varm faktiskt.

Magnus mandarinsås

Sista lunchen på Väderöarna serverades denna underbara sås med stekt sej och färskpotatis.

"Världens lättaste recept" enligt Magnus. Jaja. Jag lyckades bara få receptet på en höft, så man får nog testa sig fram. Det blir iallafall en fruktig och fyllig sås, lite söt men ändå syrlig. Kul att använda nåt annat än citron och lime!


1 burk mandarinklyftor
3-4 dl grädde
2 dl vin
skaldjursfond
salt och peppar
maizena

Häll av lagen från mandarinklyftorna, koka dem med grädden tills de fallit sönder helt. Tillsätt vin och koka ner, smaka av med fond och kryddor, red av med maizena så att såsen blir tjockare.

Bärpaj med ingefära + vaniljsås

Har tillbringat en semestervecka som kaféflicka på Väderöarna utanför Fjällbacka. För mat och logi var vi fem tjejer som ansvarade för bryggkaféet och den vedeldade bastun i sju dagar. Bryggde kaffe, krängde Kias gigantiska kanelbullar, bredde och grillade mackor, provsmakade vinet, tappade upp öl efter öl, jagade upp bastutemperaturen till otroliga 106 grader, städade, underhöll gästerna med småprat och fick besök av sjörövare (de var ute efter våra kanelbullar, och de lyckades!). Det var verkligen väder på öarna, men inte alls så illa som väderleksprognoserna spådde. Följaktligen var det inte högtryck inne i kaféet, men ack så roligt vi hade ändå.

Härliga fiskmiddagar serverades från värdshuset varje dag. Några dagar blev vi till och med bortskämda med förrätt och efterrätt, bland annat den här supergoda bärpajen med smuldeg gjord på müsli.

Bärpaj med ingefära, 10 pers

1 liter blåbär
1/2 liter björnbär
3 dl socker
2 tsk ingefära (malen)
1 vaniljstång

Koka ihop ingredienserna i en kastrull så att sockret smälter.

3 dl basmüsli
2 dl vetemjöl
2 dl socker
matolja

Kör ingredienserna i matberedare och häll på matolja tills degen "smular".

Lägg bären i ugnsfast form och häll över smuldegen. Grädda i 190 grader tills pajen är gyllenbrun.

Vaniljsås

5 dl grädde
5 dl mjölk
1 vaniljstång
7 äggulor
3 dl socker

Koka grädde, mjölk, socker och vaniljstång.
Vispa äggulan ordentligt i vattenbad. (detta gör man tydligen för att såsen fortare ska bli tjock)
Slå ihop blandningarna. Sjud upp under omrörning tills det tjocknar. Kyl bunke i isbad. Får absolut ej koka!

Agua de Valencia

Dags att blogga ikapp lite från semestern alltså. G och jag tillbringade fem dagar i Valencia och hann äta tre tapasmiddagar och tre paellamiddagar UTAN att någonsin lista ut den magiska formeln för att vara tidig nog för att få bord (helst utomhus) men ändå sen nog för att faktiskt få sällskap på restaurangen...

Valencia var iallafall en fantastisk stad, med massa små gränder och små pittoreska torg med apelsinträd och fontäner insprängda överallt. Och på dessa små torg njöt vi varje dag av Valencias eget vatten. En magisk formel av inhemsk skumpa och stadens egna apelsiner, spetsade med sprit. Helst i hela karaffer, men halvlitersglas gick också bra.

Vi har redan testat att göra blasket hemma i Sverige (på Väderöarna) och kan intyga att det smakade alldeles utmärkt. Ett tack får riktas till servitören på Café Infanta på Plaza del Tossal, som satte sig och RITADE receptet på baksidan av ett kvitto (se bilden). Om allt vill sig väl går det även att se mig leverera receptet in action i videon nedan.

Vill även tacka mig själv och Gilla för att vi hade den goda smaken att prioritera intaget av Agua de Valencia framför en logistiskt fungerande kväll (dvs dusch, vila och middag i den ordningen). La vida es rättvist!


Agua de Valencia

1,25 dl Cointreau eller Triple sec
3 dl cava eller annat mousserande vin
4 dl färskpressad apelsinjuice
is
socker

Blanda och smaka av. Proportionerna är ungefärliga. Es todo.

Thailändska vårrullar

Så har jag påbörjat den utlovade vårrulle-odyssén, med thailändska sådana. Det här receptet fick jag av Malivan, som driver den bättre asiatiska livsmedelsbutiken i Kalmar och även ger matlagningskurser. Men jag har klämt ner lite fläskfärs i rullarna för att göra dem lite mer matiga. Det kräver lite tid att rulla ihop dem, så det är en fördel om man kan vara flera just då!

Jag rullar mina färdigt, styckfryser dem på bricka och därefter i påse. Sååå gött och smidigt att ha som kvällsmat eller som extra tillbehör till thaiwoken.


Thailändska vårrullar, ca 20 st

2 hackade vitlöksklyftor
2 tsk hackade korianderrötter
4 msk matolja
500-600 gram vitkål
3 morötter
300 g fläskfärs
2 tsk socker
2 tsk salt (eller fisksås)
5-6 msk ljus thaisoja
malen vitpeppar
glasnudlar (fyra små nystan)
vårrulleark, minst 20 cm breda

Lägg glasnudlarna i blöt i minst 20 minuter. Värm oljan i en stor stekpanna och fräs vitlök och korianderrötter ett par minuter. Strimla vitkålen fint och dela i kortare bitar, skala och riv morötterna - fräs grönsakerna tills de är mjuka och krydda under tiden med soja, salt, socker och peppar. Fräs fläskfärsen och blanda i, sila av glasnudlarna och klipp sönder dem till kortare bitar och blanda ihop allting i en stor långpanna. Krydda ev mer vid behov. (jag brukar hacka korianderblad och blanda i för mer koriandersmak). Låt blandningen svalna.

Lägg vårrullearket på diagonalen med en spets mot dig. Lägg 2 msk fyllning på bredden på nedre delen. Vik över snibben, rulla ett halvt varv, vik in hörnorna så att det nu ser ut ungefär som ett kuvert med fliken uppvikt (!). Pensla sista flikens kanter med lite mjöl uppvispat med vatten och "klistra igen". Klart!

Man kan fritera vårrullarna så klart, men jag brukar lägga dem i en teflonklädd form och grädda dem i ugnen på 225 grader. 2x5 minuter, man vänder dem efter halva tiden. De blir superkrispiga, minst lika goda och alltså betydligt nyttigare, dessutom slipper man joxa med olja som stänker.