Äntligen en Kenwood Major

För ungefär 35 år sedan fick min mamma en orange-brun Kenwood köksmaskin i julklapp av pappa. Den lät för jävligt men himmel vad mycket vi har använt den. Jag säger vi för den har verkligen varit en familjeangelägenhet. Vi använde köttkvarnen till att göra leverkorv till jul (väldigt roligt) och fascinerades över hur det kunde komma äppelmos ur det ena hålet och mosat äppelskrott ur det andra. Mamma körde sina bulldegar och kakdegar i den och jag och min kompis experimenterade med muffinsbak efter skolan.

Sen upptäckte pappa brödbaket och har tokkört jättstora surdegar i den där stackars maskinen de senaste åren, men den har stått pall. En gång var degen så hård att maskinen började röra sig på bänken, nådde kanten och föll ner på golvet. Men den fortsatte knåda degen. Ingen skada skedd, utom möjligtvis på golvet.

När det var dags för mig att skaffa en köksmaskin fanns det egentligen inte så många val, således. Kenwood tillverkar fortfarande ungefär samma köksmaskin, om än med större bunke och lite modernare utseende samt större motorkapacitet. Den nuvarande modellen Kenwood Major fick dessutom bäst i test av Råd & Rön och då bestämde jag mig. En Kenwood eller ingenting.

Och nu är den här, en fantastisk present från min fina familj på min 40-årsdag. Mycket är sig likt, som K-vispen och degkroken. Annat är nytt, som den lite större ballongvispen och stänkskyddet med inmatningshål i. En mixer följde med gratis, men den verkar i ärlighetens namn rätt kass - hackbladen är inte ens särskilt vassa. Nej, där håller jag mig nog till min stavmixer, den har jag svårt att leva utan.

Hallongrottor

Jag fortsätter plöja genom högen av recept som jag borde ha bloggat om för länge sedan men som bara inte har funnits tid för. Hallongrottorna gjorde jag till jobbfikat för ett par veckor sedan efter att ha pratat lite om hur gött det är med småkakor. Man börjar tröttna på jättemuffins, kanellängder och annat svulstigt. Fram för småkakorna - de är superenkla att göra, blir inte som en hel måltid och smakar fantastiskt. Och av småkakor är nog hallongrottan kung, skulle jag säga. De här hade iallafall en strykande åtgång. Och som vanligt är det förbjudet att baka med annat än smör.

Nu har jag ju äntligen fått en Kenwood Major så det kan mycket väl bli mer bakning framöver, inte bra för kosthållningen dock.

Hallongrottor

4,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
200 gram smör
1 dl fast hallonsylt
småbrödsformar

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda de torra ingredienserna och dela smöret i småbitar. Arbeta ihop till en smidig deg, gärna i matberedare. Låt degen vila en stund i kylskåpet. Dela degen i jämnstora bitar (här kan man bestämma lite själv hur stora de ska bli, jag tror jag gjorde 32 hallongrottor av denna sats) och rulla till bollar. Ställ formarna på plåt, lägg en boll i varje och forma en grop med tummen. Lägg en halv tesked sylt i varje och grädda i mitten av ugnen cirka 10 minuter, låt svalna på plåt.

Flygande Jakob

70-talsmat i sin mest ädla form (jag tänker allt i samma form, exotisk touch av banan och användandet av chilisås för smaksättning), men det funkar och är ganska enkelt. Här hemma möts varje ny maträtt av det skeptiska "Vad är det för nåt?", men det togs om av den här så den kan vi nog köra igen. Är man fler än 4 är det bara att öka på mängden kyckling något.

Flygande Jakob, 4 personer

1 grillad kyckling

2 st bananer

1 tsk italiensk salladskrydda

3 dl vispgrädde

3 msk chilisås

1 paket bacon

jordnötter

salt

Sätt ugnen på 200 grader. Pilla loss kycklingköttet och skär i lagom stora bitar, lägg i ugnsfast form. Skär bananerna i skivor och lägg över kycklingen. Strö över italiensk salladskrydda och salta även litegrann. Vispa grädden och blanda med chilisåsen, bred över kycklingen. Grädda i 12-15 minuter. 

Knaperstek baconet i småbitar. Strö bacon och jordnötter över gratängen och grädda ytterligare några minuter. Servera med ris.

Buljongkokt fläskfilé med basilikasås

Det här är en ny favorit hos oss och ett bättre sätt att tillaga fläskfilé på än att skiva och steka. Till och med barnen kommenterar att köttet är saftigare och smakar mer. Svårare då att få dem att ta mer av den supergoda såsen, trots att jag har minskat drastiskt på mängden vinäger och även tar i creme fraiche för att få den snällare. Men jag fintar iallafall genom att hälla lite av såsen över köttet inför serveringen - det behövs ändå för det enda negativa med att koka köttet är att det faktiskt ser sjukt trist ut i sin gråhet.

Det här är iallafall ett av Monika Ahlbergs paradrecept så ingen credd till mig mer än modifieringarna. Jag har även minskat koktiden lite mot ursprungsreceptet - i vår familj får fläskfilé gärna vara ljust rosa i mitten, vi är inte så nojiga av oss, däremot inte så förtjusta i genomstekt och torrt kött. Det går ganska fort att fixa det här - jag brukar sätta på ugnen och putsa köttet först, sen låta buljongen koka upp medan jag fixar potatisen, sen i med köttet samtidigt som potatisen åker in i ugnen och så gör man såsen under tiden. Fast oftast är vi ändå två som lagar mat tillsammans - överlägset roligast och enklast.

Buljongkokt fläskfilé med basilikasås, 4 pers

500 gram fläskfilé, putsad
1liter vatten
3 tärningar hönsbuljong
2 lagerblad
3 vitlöksklyftor

Basilikasås:
1-2 klyftor vitlök
1 msk vit balsamvinäger
1 kruka färsk basilika
3 msk olivolja
flingsalt
svartpeppar
3 msk creme fraiche

Koka upp vatten, buljongtärningar, lagerblad. Krossa/skiva vitlöksklyftorna och lägg i. Dela ev fileerna i två delar för att få plats i grytan - jag bruka lägga ner den tunnare delen av filén någon minut efter den tjocka. Sjud sakta under lock i 12 minuter - vänd köttet efter halva tiden. Ta upp filéerna och låt dem vila i aluminiumfolie 5 minuter. Skär upp i tjocka skivor och lägg på fat, ringla över lite av basilikasåsen.

Såsen: Pressa vitlöksklyftorna och mixa tillsammans med basilika, olja, salt, peppar, vinäger. Ha ev i lite av buljongen från köttet - jag brukar skippa det, däremot rör jag ner creme fraiche i såsen.

Servera tillsammans med sallad/grönsaker och klyftpotatis.

Chokladkola med havssalt

Superenkelt att tillaga, lite tidskrävande att packa in, och beroendeframkallande gott.

Det här är Leif Mannerströms recept på goda julkolor, och för mig slår de till och med knäcken med hästlängder. Rekommenderar att skaffa minst en hjälpreda när det är dags att klippa till kolapapper och vira in dem. Alternativt kan man ju göra färre men jättestora kolor, men då räcker de inte lika länge.

Chokladkolor (med havssalt)

2 dl vispgrädde
3 msk kakao
100 g smör
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 krm salt
2 msk glykos
flingsalt till garnering

Vispa ner kakaon i grädden i en stor, tjockbottnad kastrull. Tillsätt övriga ingredienser och koka kraftigt i ca 15 minuter tills smeten är 121 grader. Gör kulprov om du inte har en hushållstermometer.
Klä en långpanna - ca 20 x 30 cm - med smörpapper och häll upp smeten. Låt svalna.
Klipp kolor i lagom storlek, garnera med saltflingor och packa en och en i smörpapper eller cellofan.

Lussekatter - saftiga & goda

Här är mitt grundrecept för lussekatter, hämtat från en urgammal Arlabroschyr. Ska dock redan nu säga att jag aldrig använder allt mjöl (minst en deciliter brukar bli över, ändå häller jag alltid upp enligt receptet) och jag tar gärna en extra klick smör i. Och kompromissa inte med kardemumman. Färdigmalen kardemumma är en styggelse. Fram med morteln! Jag brukar mortla saffran med en tesked socker också så att den blir riktigt finmalen.

Årets lussebak fixade jag igår med hjälp av världens finaste brorsdotter, Lilla A. Den här degen blir så fet och smidig att den inte fastnar vare sig på händer eller på bordet - perfekt barndeg med andra ord. Behövs inget mjöl till utbaket heller - mjöliga bullar är läskigt.

Lussekatter - cirka 40 st

50 g jäst för söta degar
150 g smör
5 dl mjölk (helst 3-procentig standardmjölk)
1/2 tsk salt
1 krm nymald kardemumma (eller två)
2 påsar saffran (eller tre)
1,8 liter vetemjöl

Smula jästen i en rejält stor bunke, smält smöret och häll i mjölken i kastrullen - värm till 37 grader. Häll över jästen och rör tills jästen löser sig. Rör ut socker, saffran, salt och kardemumma. Häll på nästan allt mjöl och kör i assistent med degkrok (eller elvisp) tills den är smidig och degen släpper från kanterna. Och någon extra minut för sakens skull. Strö över lite mjöl, täck med en handduk och låt jäsa i 40 minuter (jag brukar låta den stå minst 50 minuter).

Knåda snabbt ur luftbubblorna ur degen och dela i 40 bitar. Rulla och forma till lussekatter. Eller gör små lussesparvar med näbbar, kardemummaögon och stjärtfjädrar (bara slå en lös råbandsknut, forma en näbb på den övre änden och gör två hack i den nedre änden).

Jäs under handduk i minst 30 minuter. Pensla med ägg uppvispat med lite mjölk, dekorera med russin och grädda 7-8 minuter i mitten av ugnen, ca 225 grader. God Jul!

Dajmgrädde till kladdkaka

Måste bara skriva av mig om detta medan jag fortfarande känner av sockerchocken.

Det mejlades ut en intern inbjudan till tårtkalas här på jobbet. Jag är inte så förtjust i prinsesstårta och liknande, och valde att avstå. Tills kollegorna kom trippande tillbaka med tallrikar fyllda med kladdkaka och... dajmgrädde! Sånt måste man ju prova. Enligt födelsedagsbarnet är det bara att blanda krossad dajm i vispad grädde (och kanske även blanda i lite kakao för färgen?) och servera till hemmets kladdkaka. Sjukt gott!

Jag kanske måste ta en bit till...