Det är korkat med kork!

Kan en sherry vara "korkad" frågar Pernilla i en kommentar till bloggen och tänker då på den lite unkna och källardoftsmurkna defekt som helt kan förstöra ett vin. Det korta svaret är att visst kan den vara det. Däremot kan det kanske vara svårare att upptäcka en korkad sherry än ett vanligt vitt vin.
I det här fallet rörde det sig om en fino, den lättaste och friskaste av sherrytyperna. När vinet jäser och lagras på ekfat bildas ett skyddande lager av jästceller (flor) på ytan som skyddar mot oxidation. Det ger en speciell smak av nötter och sherrytoner men utan att vinet förlorat sin härliga friska och nästan hårda syra.
Men även om vinet har skyddats mot luftens inverkan så är den främsta orsaken till korkdefekt en annan. Boven i dramat är det kemiska ämnet trikloranisol (TCA), som ibland bildas under korkframställningen. Det är när korkarna traditionellt bleks och steriliseras i ett klorbad som kloret kan reagera med naturligt förekommande mögel i omgivningen, och voilà så uppstår trikloranisol.
En lösning på problemet vore därför att sluta bada korkarna i klor (eller minska på antalet bad). Men inte ens det har förhindrat korkdefekter. Det går heller inte att se på en kork om den är ”smittad” av TCA och mögel på korken eller smulor på vinet har inget samband med korkdefekt.
Och för att förvärra situationen: TCA kan dessutom angripa vinet på andra sätt. I USA har man uppmärksammat flera fall där hela vinkällare blivit angripna av TCA som satt sig i fat, i bjälkar och andra träprudukter i lokalerna. I värsta fall får producenten göra sig av med ett helt års produktion och riva ut och sterilisera hela vinanläggningen.
Den verkliga lösningen är naturligtvis lika enkel som genial. Den heter skruvkork, men har fått både korklobbyn i Portugal (där de flesta korkar görs) och vinsnobbarna att slå bakut.
Naturkorksproducenterna tar nu det säkra före det osäkra och lägger ner stora pengar på att göra reklam för och resurser på att förbättra naturkorken. De flesta kunderna föredrar också kork, eftersom det är synonymt med kvalitet. Därför vågar allt för få vinmakare skippa barken trots att det skulle ”rädda” en stor mängd av deras viner viner. Men ingen kritiserar att världens ”finaste” vin, champagnen, lagras minst ett år (ofta längre) på vanlig kronkapsyl i producenternas källare. Och det utan synbar skada.
För min egen del får vinerna gärna vara förseglade med vad som helst, bara innehållet är opåverkat. Så tycker också fler och fler vinproducenter som nu börjat producera klassiska lagringsviner på skruvkork. Korknostalgi i all ära, men det få saker som är mer irriterande än att få en middag förstörd av ett korkat vin. Jag dricker hellre friska viner än tittar på en gammal kork. Även om korken är fin!