Sherry - Världens mest underskattade vin!

Jag har sagt det förut - och jag säger det igen: Sherry är världens mest underskattade vin! För tio år gick det att säga detsamma om tyska rieslingviner, men i takt med att vinintresset blivit större har druvsorten (och vintypen) fått en välförtjänt renässans.

Tyvärr går det inte att säga detsamma om det knastertorra, komplexa och ibland nötigt salta men ändå friska vinet som görs runt städerna Jerez och Sanlúcar de Barrameda i södra Spanien. Sherry är i Sverige för alltid förknippat med gamla damer med smak för något sött och starkt (tänk Harveys Bristol Cream). Det är ironiskt med tanke på att så gott som all sherry är helt torr till att börja med (den sötas upp i efterhand).

Så fort jag har chansen försöker jag därför introducera sherry till vänner och bekanta. Reaktionen är nästan alltid densamma: "Men sherry!? Det är väl inte gott", säger försökspersonen och rynkar på nästan starkt misstänksam. Jag kan inte säga att alla är övertygade efter att ha provat (det är lite av en "acquired taste"), men så gott som alla får sina fördomar krossade. Riktig sherry är inte söt och sliskig utan torr och uppfriskande som ett svalt dopp en het sommardag. Den lika lite att göra med "tantsherry" som tysk riesling har att göra med Liebfraumilch. Sherry är dessutom världens bästa apertif och ett sanslöst bra matvin.

Ett litet hopp har emellertid tänts i och med de senaste årens intresse för spansk mat och framförallt tapas. De små och ofta smakrika rätterna har vuxit fram i samklang med det lokala vinet (sherryn naturligtvis) och vinet och maten utgör två sidor av samma mynt. Det tråkiga är bara att det känns som om det är allt för få som fattar detta. Jag har till och med varit på (bra) restauranger som serverar tapasliknande rätter men som inte har en sherry på vinlistan. Och när till och med de unga i Spanien flyr sherryn för öl och andra mer lättillgängliga drycker är det illa ställt. Men jag ger inte upp hoppet - till slut blir till och med det otrendiga trendigt!

En bra inkörsport till sherryns värld är fino och manzanilla (den senare i praktiken en fino som lagrats i kuststaden Sanlucar de Barrameda) - de två lättaste, friskaste och mest delikata sherrysorterna. De görs av druvsorten palomino fino som vuxit på de för området karaktäristiska kalkrika albarizajordarna. När vinet jäst klart (helt torrt) klassificerar man det grovt i två sorter - fino eller oloroso. Finon (de tunnor som börjat utveckla ett skyddande lager av jästceller på ytan - så kallat flor) spritas upp till ungefär 15,5 procent och oloroson till 18. Floret skyddar vinet från oxidering och det behåller sin friskhet. En oloroso däremot får en kraftigare oxiderat nötig smak av kontakten med luften i faten. Vinerna som säljs blandas för det mesta från en mängd olika fat/tunnor (solerasystemet) för att skapa ett "märke" (jfr Champagne) där vinet smakar likadant från år till år.

Både finon och manzanillan är helt kruttorra viner med en frisk jästig och fruktig smak som har en lite salt avslutning (särskilt manzanillan). Vinet är som sagt världens bästa apertif är också en himmelsk matchning till tapas som den jag ger receptet på här ovan.

Prova klassiska manzanillan La Guita (8201, 87 kronor) från Hijos de Rainera Pérez Marin. Ett helt lysande vin helt enkelt!