Farmors julköttbullar

Jag fick hedersuppdraget att göra årets julköttbullar - det har alltid varit farmors jobb, sedan mammas, därefter storebrors. Och varje år har köttbullarna provsmakats som om det rört sig om ett nyligen uppkorkat årgångsvin - håller de måttet? Det har aldrig ens fallit mig in att detta jobb skulle överlåtas till mig - dessutom är jag inte så förtjust i stekoset som klamrar sig fast efter drygt 100 köttbullar...

Efter diverse påtryckningar om mängden kryddpeppar (Mamma: "Ta inte så mycket, man ska bara ana den kryddan." Storebror: "Snåla nu inte med kryddpepparn, det ska smaka ordentligt.") och känslan av att känna generationers tyngd på mina axlar bestämde jag mig för att det fick bli som det blev, ringde några kontrollsamtal till mamma och sen chansade jag. Och eftersom storebror spontant utbrast "Mycket goda" när han var här och bar upp granen, så känner jag mig nöjd.

Receptet är lite speciellt med kardemummabullar istället för skorpmjöl, jag har aldrig hört talas om någon annan som gör sina köttbullar så, men de blir ljuvligt goda. Rekommenderas särskilt på juldagsmorgonen tillsammans med långkål på en macka, och en kopp varm kardemummachoklad till frukost. God Jul!

1kg oxfärs

1kg fläskfärs

4-5 kardemummabullar

2-3 dl mjölk

2 stora finhackade lökar

3 ägg

salt

peppar

kryddpeppar

vatten

Bryn löken. Blöt bullarna i mjölken och vispa.Blanda alla ingredienser och tillsätt vatten till lagom konsistens. Trilla lagom stora bollar med blöta händer, stek i smör så att de får yta, laga färdiga i ugn som är 150 grader i drygt 10 minuter.

Wontonsoppa

Härligt värmande och fräsch soppa som faktiskt är busenkel att göra, bara man orkar med att stå still och peta ihop knytena. Jag gör med fläskfärs men tänker att det säkert vore jättegott med kycklingfärs också, eller varför inte grovhackade räkor. Precis som buljongen kan man smaksätta färsen lite som man vill, till exempel med lite sesamolja, chili eller, ja you name it. Själv petade jag in ett korianderblad i botten på varje knyte för jag äääälskar koriander.

På prov har jag även frusit in hälften av knytena, men det finns en liten risk att wontondegen blir för kletig av fukten när de tinar - vi får se, jag återkommer med rapport.

Wontonsoppa, 4 rejäla portioner (6-8 om man gör som förrätt eller del i större asiatisk måltid)

400 gram fläskfärs
1-2 vitlöksklyftor
salt och peppar
1 paket wontonark
1,8 liter vatten
2 kycklingbuljongtärningar
4 msk ljus soja
2 msk fisksås
1 bit inge
0,5 pressad lime
koriander
purjolök

Pressa vitlöken och blanda med fläskfärs, salt och peppar. Lägg en liten klick blandning i mitten på ett wontonark, fukta sidorna runt om och vrid/knip ihop till ett tajt litet knyte. Det blir ca 45 wontons.

Koka upp vatten, buljong, soja, fisksås och ingefära. Lägg i knytena och låt sjuda 3 minuter. Finstrimla purjolöken och grovhacka koriandern. Pressa över lime, skeda upp wontons och buljong i skålar, strö över koriander och lök och servera. Låt ev stå några minuter eftersom det är kokhett.

Bruschetta

Våga vägra vinter, säger jag bara! Ända sedan jag såg huvudrollsinnehavaren i Julie & Julia trycka i sig oljedrypande bruschetta i början av filmen har jag haft rätten i bakhuvudet. Och eftersom det utmärkta surdegsbageriet Söderbergs på min gata hade öppet på väg till träningen i eftermiddags, så slank jag in och köpte en surdegsbaguette (jag var där i morse också...) som till och med klår min pappas.

Det är lite pilligt att kärna ur tomaterna, men det är det värt. Jag brukar även göra det när det ska tillverkas lite lyxigare tomatsås, och man får mycket mer koncentrerade smaker och mindre vätska om kärnor och det vita inkråmet är borta. Annars måste det här vara bland det enklaste som finns!

Tomatbruschetta

Surdegsbaguette eller annat lantbröd med stora luftbubblor i
Väl mogna tomater på kvist (jag använde kvistplommontomater, min favorit och värda pengarna)
flingsalt och svartpeppar
olivolja
balsamvinäger
1 vitlöksklyfta
Färska basilikablad

Dela tomaterna och pilla/skär bort kärnor och vitt inkråm, dela i grova bitar och lägg i en skål. Strö över några nypor flingsalt, lite olivolja, en gnutta balsamvinäger och några varv på pepparkvarnen. Rör om och låt stå.

Skär tjocka skivor av brödet eller dela baguetten på längden och i lagom stora bitar (man kan göra stora bruschettor till lunch eller mindre till förrätt). Hetta upp en stekpanna ordentligt och häll i ett par matskedar god olivolja. Stek brödet på en eller två sidor tills det har fått en gyllene färg. Gnid in brödet med vitlök.

Skeda över tomathacket och strö över finstrimlad basilika. Toppa ev med ytterligare salt om det behövs. Klart!

Marquess's beef & Guiness stew

Gastropubtrenden i England har skapat mängder av lättlagade rätter som smakar sanslöst gott. Som den här köttgrytan - Marquess's beef & Guniess stew (tack Olive!) - som får smak av mörkt öl, lök och timjan. Frågan är om det går att göra det enklare och godare? Hemligheten är som vanligt - hög kvalitet på råvarorna och lååång koktid.
Vi brukar äta den med ungsrostad potatis och grönsaker (morötter, tomater...)!

1 kg högrev (eller annat bra grytkött)
2 stora lökar
1-2 krossade vitlöksklyftor (använd bredsidan på kniven)
500 ml mörkt öl (Guiness, Murphys eller någon annan Stout)
250 ml ox- eller kalvbuljong
några kvistar färsk timjan (eller torkad)
några kvistar persilja
olivolja
mjöl

Börja med att tärna löken grovt och låt den svettas i olivoljan tillsammans med vitlöken och timjanen.
Skär köttet i två-tre centimeter stora bitar och vänd dem i mjölet. Stek bitarna i omgångar i en stekpanna tills de får lite färg.
Lägg över köttet i grytan med löken. Häll på ölen och buljongen och krydda med salt och peppar. Låt det hela koka upp och skruva sedan ned plattan och lägg på ett lock. Koka i 2-3 timmar tills köttet är mört.
Avsluta med att en rejäl näve persilja!

Getostlasagne

Det här är en fin liten variant på den traditionella lasagnen (och tonfisklasagnen, som fortfarande är den otvivelaktigt godaste). Muttis körsbärstomater på burk är verkligen ett sånt lyft!

Getostlasagne, 4-5 portioner

4–5 stora ark (knappt 200 g) färska lasagneplattor

Spenatfyllning:

200 g getost, rumsvarm

350 g ricotta

450 g bladspenat

0,5 tsk salt

drygt 0,5 tsk nyriven muskot

Tomatsås:

1 pkt bacon

1 stor gul lök

(1 stjälk blekselleri)

1 tsk fänkålsfrö

0,5 tsk torkad rosmarin

0,5 dl olivolja

2 burkar körsbärstomater

2–3 dl vatten

1 msk grönsaksbuljongpulver

eller koncentrerad pasta

1 stort lagerblad

Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka bacon och lök och stek i olivolja tillsammans med örter i 10 minuter tills löken är helt mjuk och allt är gyllene. Häll på burktomater, buljong, lagerblad och späd med vatten, låt puttra i 10 minuter - såsen ska vara mycket rinnig.

Tina bladspenaten och krama ur den mesta vätskan. Mosa rumsvarm getost och ricottaost, blanda med svartpeppar, riven muskot och spenat.

Lägg sås i botten av en liten gratängform, varva sedan spenatblandning och lasagneplattor, täck det översta lagret lasagne med större delen av såsen. Tillaga i ugn ca 25 minuter, låt stå övertäckt 10 minuter innan servering.

Servera med grönsallad.

Crème caramel

...eller Crème renversée au caramel, som Julia Child kallar den, är helt enkelt brylépudding. Mer mjölkbaserad till skillnad från kusinen Crème brûlée, och fastare i konsistensen, samt med en färdig karamell i botten i stället för det knäckiga täcket som åker på strax innan servering i brûléens fall.

Caramel eller brûlée, båda är två av mina absoluta favoritdesserter, jag kan inte nog understryka mitt beroende av kombinationen len, vaniljsmakande äggstanning och brytningen av kraftig karamellsmak. Under studenttiden kunde jag lätt sopa i mig en hel Ekströms brylépudding (en påse pulver, en påse karamellsås), i London var det 4-pack brylépudding från Tescos som gällde. Har aldrig tidigare gjort den själv från scratch, men nu när jag väl har testat finns det så klart ingen återvändo till halv- eller helfabrikaten. Den här blev helt enkelt fantastisk!

Crème caramel, 6 portioner

1,2 dl strösocker
0,6 dl vatten

1,5 dl strösocker
2 stora ägg
4 stora äggulor
knappt 5 dl mjölk (standardmjölk - jag tog 4,5 dl mellanmjölk och 0,5 dl vispgrädde)
1 vaniljstång

Sätt ugnen på 175 grader och gallret på bottenfalsen.
Börja med karamellen: Häll socker och vatten i en liten, tjockbottnad kastrull. Värm på låg värme under omrörning tills sockret har löst sig. När det kokar upp: höj till hög värme och undvik att röra om - sockret kan i så fall börja kristallisera sig igen! Låt blandningen koka, så småningom börjar bubblorna bli mindre och när den väl börjar ta färg (karamelliseras) går det ganska snabbt - skaka kastrullen lite för att blanda runt i stället för att röra. Karamellen ska ha färg av mörk bärnsten, då är den klar. För ljus = ingen smak, för mörk = bränt. Jag väntade kanske 10 sekunder för länge med min karamell, men det blev ändå OK.

Häll snabbt karamellsmeten i en ugnsfast form och snurra runt så att det blir ett jämnt lager, även en bit upp på kanterna. Använd en slickepott om det behövs. OBS! Var extremt försiktig, karamellen är väldigt het och formen kommer också att bli det. Alternativt kan man göra flera små ramekiner för portionspuddingar.

Värm mjölken långsamt tillsammans med delad och urskrapad vaniljstång, låt koka upp.Vispa/rör ihop socker och ägg/äggulor ordentligt. Försök undvika att vispa för mycket eftersom luft kommer in som sedan bildar ett skum ovanpå puddingen. Blanda ner vaniljmjölken under omrörning och låt stå några minuter. Sila blandningen och häll i den karamelltäckta formen.

Ställ formen i vattenbad med varmt vatten och grädda i ugnen ca 40 minuter. Låt formen stå kvar i vattenbadet tills vattnet svalnat, kyl sedan övertäckt och stjälp upp innan servering.

Boeuf bourgignon

Ibland vill man bara grotta ner sig i köket och laga mat som om det inte fanns någon morgondag. Bjuda människor man tycker om på något riktigt gott som bara osar hemlagat, comfort food, lyx och kärlek. Dricka gott vin och glömma att det bara blir mörkare och kallare utanför. Så i helgen ställde jag till med allhelgonamiddag, men en fransk sådan. Idag är det söndag och mentalt har jag lagat mat sedan förra söndagen, för det var då jag började planera, leta recept, fundera och lägga upp en handlingsplan.

Jag är inte mindre mainstreammänniska än att jag blev otroligt inspirerad av filmen Julie & Julia för några veckor sedan, och var bara tvungen att testa Julia Childs recept på Boeuf bourgignon. Och låta min Creusetgryta få göra det den var född till, nämligen långkok. Med "böffen" som utgångspunkt bestämde jag även att det fick bli hummersoppa till förrätt, för att äntligen få använda hummerfonden jag kokade på nyårsaftonens överblivna skal. Till böffen fick det bli Julias potatismos med vitlök, och till efterrätt hennes crème caramel - mer om det i nästa inlägg.

Jag är för lat för att översätta och skriva ner hela det långa receptet på Boeuf bourgignon, utan det kommer som länk här istället: Boeuf bourgignon à la Julia Child

Men beskriva upplevelsen av det kan jag. Alltså, jag är ingen långkoksmänniska, eller har inte varit. Men det här blev så.... grymt gott helt enkelt. Jag är såld, det blir definitivt böff igen, och gärna andra grytor också för den delen.

Startskottet gick på Hötorgshallen i fredags eftermiddag, när halva Stockholm var där. Min favoritslaktare på Latinamerikanska livsmedel fixade 1,5 kg perfekt marmorerad grillbiff och avrådde bestämt från den dyrare ryggbiffen. Han hade så klart helt rätt. Och med fint kött och äkta bourgogne som huvudingredienser kände jag inte för att stoppa ner vanliga buljongtärningar i grytan, så finfin kalvfond inhandlades på Saluplats 31, och hos grönsakshandlaren fick jag de absolut sista pärllökarna.

Huruvida en gryta som ska puttra 4 timmar verkligen blir godare av att stå och vila i kylskåpet ett dygn innan servering vet jag faktiskt inte. Men att det blir en större njutning för kocken att slippa stressa och stå i oset precis innan gästerna kommer, det är helt självklart. Så jag skippade faktiskt after worken i fredags och ställde mig i köket istället.

Julia Childs recept är långt, men det är inte svårt. Som alltid är det krångligast första gången för att man måste snegla i receptet hela tiden, och i mitt fall även konvertera vissa mått. Men nästa gång kommer det att gå fortare. Den här gången följde jag receptet till punkt och pricka (förutom att jag halverade mängden champinjoner), men nästa gång blir det följande förändringar:
* Fler lökar och halvera tiden de ska puttra.
* Skippa den omständliga proceduren när mjölet ska på köttet - bara på med det, rör om och kör vidare.

 I övrigt: Change nothing. Resultatet blir gudomligt gott. Receptet ska ta 6 timmar att laga - för mig tog det exakt 5 timmar och 57 minuter. Jag fick in grytan i ugnen efter 1 timme och 20 minuter och sen fick den stå exakt 4 timmar innan jag var nöjd - men då föll vissa köttbitar verkligen i sär bara man rörde dem. Min sås var för tunn men efter silning och reducering blev den perfekt, och tre minuter i elva på kvällen var kött, sås, svamp och lökar äntligen i samma gryta.

Vid det laget är man ändå lite... småskeptisk när man smakar av. Smaklökarna är lite avdomnade och hela lägenheten doftar böff, förvisso fantastiskt men det är svårt att veta om man är rätt ute, och hur mycket man ska salta. Men när jag värmde upp grytan på lördagkvällen och smakade av så var det verkligen perfekt.

Bon appetit!

Äppel- och calvadoskaka

Hittade det här receptet på Allt om Mat för någon vecka sedan och bara visste att den skulle bli bra. Den blev dock över förväntan! Saftig med fin smak av äpple och något lite mer raffinerat, som man inte riktigt kan sätta fingret på men som så klart är calvados eller cognac. Calvados ska bli min nya grej efter att jag i lördags lite spontant gled in på Storstad en halvtimme och inte ville beställa en hel drink, men absolut ville ha nåt gott att sippa på. En tvåa calvados var perfekt!

Äppel- och calvadoskaka

2 äpplen
2 msk smör
2 msk socker
3 msk calvados eller cognac
3 ägg
2,5 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
100 g smör

1. Sätt ugnen på 200°. Smörj och bröa en sockerkaksform ca 1 1/2 liter.
2. Skala, kärna ur och skär äpplena i små bitar.
3. Stek äppelbitarna i smör i en stekpanna på svag värme så att de mjuknar. Häll på socker och calvados. Låt det fräsa någon minut till och ta det från plattan.
4. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl och bakpulver.
5. Rör ner äpplena med calvadossåsen, mjölblandningen och det smälta smöret i smeten.
6. Häll smeten i formen. Grädda i mitten av ugnen ca 25 min.
Låt kakan svalna.

Jespers vitlökskyckling

Tillbaka, och jag tänker låtsas som ingenting när det gäller 3-månadershoppet sedan senaste uppdateringen. Det har varit fullt upp men på ett positivt sätt, och kanske kommer jag att publicera några av sommarens recept i efterhand (förmodligen inte).

Lite inspirerad att blogga igen blev jag av att ha sett filmen Julie & Julia i fredags - mat- och bloggporr på finaste nivå, och som värsta klyschan blir jag sugen på att köpa Julia Childs kokbok. Som om inte halva världen kommer att göra det de närmaste månaderna. Jag kan iallafall trösta mig med att jag faktiskt läste några av Julies blogginlägg på tiden då det faktiskt begav sig, eller om hon precis hade avslutat projektet, jag kommer inte ihåg.

Anyhow, ikväll hade jag hela familjen Timm samt makarna Timm d.ä. från USA här på måndagsmiddag. Två nya recept testades i all den hast det innebär att bjuda på middag en måndagkväll, och det blev så bra att bloggen har fått nytt liv.

Kycklingreceptet fick jag på en höft av kollegan Jesper strax innan jag gick från jobbet, och beskrivningen nedan är i stort sett ordagrant det han sa till mig.

Jespers vitlökskyckling, 2-3 portioner

300-400 g kycklingbröstfiléer
smör
1 boursin-ost (eller annan färskost med vitlök)
1/2 burk crème fraiche
körsbärstomater
salt & peppar

Jesper: "Man finstrimlar kycklingen och steker den lite snabbt, sen häller man på ost och crème fraiche och tomater, på med ett lock och så får det puttra tills kycklingen är klar och tomaterna spricker och saften rinner ut. På med lite färsk basilika, och så pasta till."

Det blir nästan inte enklare och resultatet blev en supergod krämig kyckling med fyllig smak. Varma, söta tomater ger lite udd. Jag blandade gula och röda körsbärstomater så det blev ännu mer färg. Grönsallad till, så blev det riktigt festligt.

Lamminnerfilé med fetaostsallad

Jag hade med mig resterna av denna söndagsmiddag till jobbet idag. Jag pekade på en av lammskivorna och sa till matintresserade kollegan H, som även är pappa till Loveballs: "Ursäkta, men kan det bli mer perfekt än så?!". Inte för rött, inte överstekt, utan med en perfekt, saftig rosa fläck i mitten av dessa tunna filéer. Förlåt att jag slår mig för bröstet, men det var första gången jag stekte lamminnerfiléer och dessutom på intuition, så jag blev glatt överraskad.

Lamm ska man vara försiktig med, det insåg jag inte minst förra helgen när vi grillade lammracks på Öland. En uppsjö av olika råd om vilken temperatur köttet skulle upp till, det var bara att chansa på nåt i mitten och det blev - ve och fasa - nästan helt genomstekt och grått. Usch! Köpte även dessa filéer på gårdsbutiken på Öland - superfina och välputsade.

Salladen är ju bara att höfta ihop med det man har hemma och vill ha i, därav inga proportioner. Älskar att blanda olika konsistenser!

Lamminnerfiléer, putsade
citron
olivolja
vitlök
rosmarin
salt & peppar
smör att steka i

Riv citronskal, pressa vitlöken och mortla rosmarin, blanda allt med olivolja. Marinera filéerna i några timmar. Ta fram i god tid innan stekning. Salta och peppra precis innan tillagning. Hetta upp en grillpanna med smör, stek ett par minuter per sida, inte mer. Köttet ska kännas för rått när du trycker på det - slå in det i aluminiumfolie och vila 5 minuter innan det skärs upp.

Kokt färskpotatis
Blandad sallad
Tomater
Morot
Avocado
Schalottenlök
Rädisor
Solrosfrön
Fetaost
Olivolja
Balsamvinäger
Flytande honung
Salt & peppar

Skär, hacka och smula allt i lagom stora bitar, lägg i lager på lager på ett stort fat. Salta & peppra. Ringla över olja och vinäger och honung sist. Lägg det skivade köttet högst upp och servera!

Kyckling i jordnötscurrysås

Det här är ett LCHF-recept från Airam, om än något modifierat (har tagit bort vispgrädden). Superenkelt och väldigt gott. Man kan ha ris till så klart, men jag föredrar lättkokta sockerärtor, blomkål eller broccoli. Det väger perfekt upp den krämiga såsen.

Kyckling i jordnötscurrysås, 3-4 portioner

3 rejäla kycklingbröstfiléer
smör
1 burk kokosmjölk
1 tsk röd currypasta
1/2 tsk sambal oelek
1/2 lime eller några kaffirlimeblad
2-3 msk jordnötssmör, gärna crunchy
salt och ev soja

Skär kycklingen i tjockare strimlor. Bryn i smör tills den har fått färg och är nästan genomstekt, lägg åt sidan. Häll kokosmjölken i stekpannan tillsammans med curry, lime och sambal, låt puttra ihop några minuter. Klicka i jordnötssmör och smaksätt med salt och ev lite soja. Lägg i kycklingbitarna och puttra klart bara några minuter så att kycklingen blir färdiglagad.

Barcelona!

Believe the hype, är det enda jag kan säga. Har precis tillbringat 3 dygn i Barcelona och det var kärlek vid första ögonkastet. Schysst strand mitt i staden, fantastisk arkitektur, roliga muséer, mysig atmosfär, historia, lättnavigerat, perfekt väder, mängder av restauranger och barer och naturligtvis mat.

Det gick inte en dag utan att jag svängde förbi den centrala marknaden och köpte fikon, fruktsallad, en bit manchego, lite korv eller en mugg med munsbitar av serranoskinka... Eller slank in i en liten pastisseria och köpte en liten bit turrón med pistage och torkade jordgubbar i. Eller damp ner i en stol på en uteservering och beställde in en clara - öl med en skvätt citronläsk i.

Fick ett par riktiga höjdarrekommendationer av Toti som äger vandrarhemmet jag bodde på. Faktum är att en av stans bästa tapasbarer ligger på samma gata, Poeta Cabanyes 25, och baren heter Quimet & Quimet - ett hål i väggen med vinflaskor upp i taket, och ståplatser framför den lilla baren där ägarna (femte generationen) slänger ihop smårätter på beställning, mycket med färsk fisk och ofta på små skorpor.

Här käkade vi bland annat rökt lax med yoghurt, honung och balsamvinäger; torskfilé med tapenade och tomatröra; ansjovis och tapenade på aprikoser fyllda med rinnande ost; lantpaté med inlagd lök; croquetas (friterad smet fylld med ost och ibland skinka); empanadillas (småpiroger); små fat med hopplock av olika kötttapas och även liten ostbricka. Och sörplade cava och rödvin så klart. Det enklaste är att peka på vad någon annan har beställt och säga: "El mismo, por favor".

För paellan skickades vi ner till Barceloneta nära hamnen och stranden, till Salamanca Silvestre, på Almirall Cervera 34. Höll på att dö när restaurangen var igenbommad efter den långa promenaden, men det fanns tre Salamanca precis mitt emot varandra (samma ägare) och dörrvakten kom springande och hojtade "det är här, vi har öppet!". Klassiskt gammalt hak med väggarna klädda av inramade fotografier av ägaren och alla gäster. Utan tvekan den godaste paella de marisco någonsin, den klår Valencias till och med. Och sjukt mycket mat för 13 euro per person. Det kanske inte var så smart att grunda med några tapas på Quimet & Quimet i förväg...

Och så hade jag turen att komma till Cal Pep på Placa de les Olles i El Ribera precis när de öppnade kl 13. För det var kö vid dörren, och vill man sitta vid den långa baren måste man vara där i tid - de som kom senare fick vänta över en timme på att få plats. Här finns ingen meny att kolla på, utan en servitör frågar om man vill äta fisk eller kött och kommer sedan med några förslag. Vad det kostar har man heller ingen koll på, men man kan så klart räkna med att tortilla är lite billigare medan skaldjuren är lite dyrare. Jag åt friterad calamari och tonfisktartar, vilket egentligen var på tok för mycket men att bara äta en rätt hade varit för trist. Fantastisk mat, och pinfärsk - det mesta tillagas bakom baren inför alla gäster, ingenting hålls varmt.

Moussaka

Halva priset på aubergine idag, och nymalen nötfärs. Passade mig perfekt för jag behövde göra en ny omgång av det här.

Ett lchf-recept från Airam, men nu har jag tagit bort grädden och den blir lika god ändå. Är man skeptisk till majonnäs i en gratäng kan jag stilla oron med att det smakar inte majonnäs, bara gott.

Jag hade tänkt blanda i lite bönor, men det glömde jag. Jaja.


Moussaka, 4 portioner

1-2 auberginer
400 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
salt
peppar
mejram eller oregano
paprikapulver
2 ägg
1 dl majonnäs
1-2 dl riven ost

Sätt ugnen på 225 grader. Skär aubergineskivorna i 1,5 cm tjocka skivor och grilla halvfärdiga i grill- eller stekpanna. Lägg i en gratängform, salta ev lätt över.

Finhacka löken, fräs mjuk tillsammans med pressad vitlök i lite smör. I med färsen och bryn den, därefter tomatpuré och kryddor, puttra ihop med lite vatten.

Lägg aubergineskivorna tätt ihop och i två lager om det är många. Häll färsblandningen över. Vispa upp äggen med majonnäs och häll över. Toppa med ost och gratinera tills ytan är gyllenbrun, ca 20 minuter.

Asiatiska fiskspett och glasnudelsallad

Vietnamesisk mat med sina rena smaker och blandning av konsistenser är bland det bästa jag vet. Idag var jag sugen på att bjuda på fisk, och knåpade ihop det här receptet. Och det blev bra!

Torskryggen blev precis så där "flakig" i konsistensen som man blir så glad av. Och man blir skönt mätt av den här lätta maten. Perfekt vår- och sommarrätt som jag kommer att göra igen.



Asiatiska fiskspett, 4 personer

700 g färsk fast fiskfilé, t ex lax, torsk, hälleflundra
1 vitlöksklyfta
1/2 röd chili
2-3 cm färsk ingefära
fisksås
rapsolja

Skär fisken i rejäla kuber. Hacka vitlök och chili, riv ingefäran och blanda ihop till en marinad med några matskedar olja och fisksås. Vänd runt fisken och marinera minst en halvtimme. Sätt ugnen på 175 grader. Trä upp bitarna på spett. Hetta upp en grillpanna med lite rapsolja ordentligt, stek spetten hastigt på två sidor så att de får fina grillränder och yta. Lägg i en eldfast form och ställ in i ugnen cirka 10 minuter till fisken känns lagom fast i konsistensen.


Glasnudelsallad, 4 personer

1 knippa krispsallad
1 mango
2 avokado
1 morot
100 g sockerärtor
4 portionsbuntar glasnudlar (eller ett vanligt paket)
1 kruka koriander
en näve färsk mynta (om man vill)
1 dl cashewnötter
1 vitlöksklyfta
lite röd chili
1 lime
rapsolja
fisksås
en nypa socker

Lägg glasnudlarna i blöt i varmt vatten och sila enligt anvisningarna. Låt svalna och rinna av ordentligt. Gör en dressing på pressad lime, fisksås, olja, socker, skivad vitlök och chili. Låt den stå och dra.

Skär sallad, avokado och mango i lagom små bitar. Skiva moroten tunt. Blanchera sockerärtorna och skär i mindre bitar. Rosta cashewnötterna lätt och grovhacka. Repa koriander och mynta, grovhacka eventuellt. Klipp glasnudlarna i småbitar och blanda ihop allt. Sila dressingen och slå över. Klart!

Smörstekt rabarber med kardemumma

Om man älskar rabarberpaj men inte orkar göra själva pajdelen (eller vill undvika vitt mjöl) är det här i stort sett lika gott.

Smörstekt rabarber, 4 pers

300 g rabarber
1 dl socker
50 g smör
2 krm kardemummakärnor
vaniljglass till serveringen

Skölj och skär rabarbern i små bitar. Krossa kardemumman grovt. Smält smöret i en stekpanna och lägg i rabarber, socker och kardemumma när smöret har "tystnat". Puttra på medelvärme tll rabarbern är mjuk. Servera genast med vaniljglass.

Två lyxiga hamburgare

Gourmetgruppen på jobbet har haft ett halvårs uppehåll men i fredags samlades vi igen, hemma hos mig. En hamburgerspecial på en matsajt gav idén att göra två olika sorters lyxburgare - gott, lättlagat och en anledning att få inviga grillen.

Efter att ha googlat på lyxburgare hittade jag ett blogginlägg från SM i fast food 2007, där en bartender vunnit med en nötburgare med gruyere, sparris och pepparrotskräm. Det lät ju exakt som något i vår smak, så jag letade upp hans mobilnummer via Eniro och slog en pling för att få det exakta receptet. Han blev förvånad men jätteglad - en rolig twist på receptet att ha fått prata med själva upphovsmannen.

Han avrådde bestämt från att ha i andra smaksättare i köttet (typ lök, rökig bbq-sås eller peppar), men jag ska definitivt experimentera med något mer nästa gång, för den var god men det kändes som att den behövde ett litet lyft ändå. Definitivt mer ost nästa gång i alla fall.

Kanske var det även orättvist att servera den bredvid kycklingburgaren, som med tacksam smak av bacon, vitlök och majonnäs hade mer "kick". Det receptet hittade vi på Allt om Mat och det var en positiv överraskning - supersaftig, smakrik men ändå lite mer vardag än sparrisburgaren.

Vanliga hamburgerbröd måste vara bland det mest menlösa som finns. Jag äter gärna hamburgare ute på krogen men när de serveras i de sedvanliga vita bröden med sesamfrö ovanpå sänker det direkt betyget. Varför?! En av Sveriges godaste krogburgare serveras på Lilla Puben i Kalmar. Fotis har fattat grejen, och serverar hamburgaren med smält ost och knaprigt bacon på en trekantig ciabatta. Tusen gånger bättre. Om man absolut måste ha den klassiska hamburgerlooken är fullkornshamburgerbröden betydligt godare och saftigare än de vita.

Själv köpte jag en limpa Husets vita surdegsbröd på mitt lokala bageri Söderbergs. Det tar tre dagar att tillverka en sådan limpa, det säger väl allt om kvaliteten. Skar den i tunna skivor och rostade dem gyllene. Egentligen behövs inget bröd ovanpå hamburgarna eftersom man äter med kniv och gaffel, men en halv skiva lite på sniskan var bra för att suga upp såsen på tallriken efteråt.

Nötburgare med sparris, gruyere och pepparrotskräm, 4 st

400 g nötfärs
4 tjocka skivor gruyereost
8 färska sparrisar
1 dl crème fraiche
4-5 msk färskriven pepparrot
salt

Forma färsen till hamburgare. Riv pepparroten och blanda med crème fraiche. Det ska vara mer pepparrot än man tror, och inget salt i krämen.

Koka upp lättsaltat vatten, lägg i sparrisarna och dra kastrullen åt sidan. Låt normaltjock sparris ligga 3 minuter, mer om det är grövre sparris. Häll av vattnet och låt sparrisen ånga av ordentligt.

Lägg hamburgarna på grillen eller stek i het panna, salta. Låt sparrisen grilla klart vid sidan om. Vänd bara hamburgarna en gång, och lägg på osten så fort du vänt. Lägg två sparrisar ovanpå varje hamburgare och stek klart. Med lock på grillen eller stekpannan är det lättare att få osten att smälta ordentligt. Servera genast med bröd, fräsch sallad och en klick pepparrotskräm på toppen.


Kycklingburgare med bacon, 4 st

400 g kycklingfärs
1 paket tärnat bacon
svartpeppar
1 dl crème fraiche
en handfull färsk basilika
1 vitlöksklyfta
1-2 msk majonnäs

Blanda kycklingfärs med bacon och nymalen svartpeppar, forma till fyra biffar. Grovhacka basilikan och blanda med pressad vitlök, majonnäs och crème fraiche.

Grilla eller stek kycklingburgarna ordentligt så att de blir helt genomstekta. Det tar alltså längre tid än nötburgare - för oss blev det perfekt timing att först lägga kycklingburgarna på grillen, och när vi vände dem lade vi på nötburgarna och sparrisen vid sidan om.

Servera genast med sallad, bröd och en klick sås på toppen.

Chorizogryta

Jag är ett STORT fan av äkta chorizo. Alltså inte de där vacuumförpackade finmalda sakerna man kan köpa på Ica, utan den grovmalda och hemlagade sorten i äkta gristarm som man kan köpa på Latinamerikanska livsmedel på Hötorgshallen. Stora, tjocka, feta, välkryddade och mättande. Och alltid färska. Bäst är de på grillen, ihop med halloumiost och en fräsch grönsallad. Men nu hade jag två i frysen och linser i en kökslåda, så då vidareutvecklade jag ett recept från Klaras GI-mat. Det blev jättegott och mättande. En bra gryta att göra matlådor av.

Chorizogryta, 4 portioner

2 stora chorizo (eller andra kryddiga korvar), ca 300 gram totalt
2 dl gröna linser + 4 dl vatten och salt
1 gul lök
1 gul paprika
1 aubergine
(olivolja)
1 burk krossade tomater
tabasco, salt, peppar

Koka linserna mjuka i vattnet, det tar knappt en halvtimme. Under tiden: stek chorizon i lite fett på medelvärme - pricka skinnet så att fettet kan rinna ut. Ta upp på skärbräda och skär chorizon i munsbitar. Spara fettet!

Finhacka löken, dela auberginen i mindre bitar, likadant med paprikan. Hetta upp stekpannan med chorizofett igen och fräs grönsakerna mjuka. Häll på krossade tomater, krydda och tillsätt korvbitarna och blanda ner allt i kastrullen med linserna. Servera med nåt krispigt grönt.

Gräslökspannacotta & gurknudlar

De här två rätterna hör inte ihop, utan faller under kategorin "tillbehör", och till två olika rätter. Vi var ju i Värmland i helgen och njöt av naturen och Selmas fotspår på Lappnäs B&B, Mårbacka, Solbacka Gästgifveri, Jonnys blommor, Sibyllan på torget osv. Supermysig helg, och jag kan rapportera att den libanesiska picknicken föll i mycket god jord. Den avnjöts dessutom på en brygga i Lungers hamn vid Hjälmaren, inte illa.

På lördagen åt vi middag på Quality Hotel Selma Lagerlöf (icke att förväxla med Selma Spa) - en väldigt trevlig överraskning. Till förrätt åt jag gravat oxkött med rödlöksmarmelad och denna gräslökspannacotta med perfekt balans mellan krämighet och syra. Det ska väl mycket till innan jag ställer mig och gravar oxkött, men gräslökspannacotta kan man nog använda till massa annat, som matjessill på lite snofsigare sätt osv.

Till varmrätt blev det halstrad fjällröding på gurknudlar med pepparrot. Vilket alltså var finstrimlad gurka som stekts i smör - varmt men ändå krispigt och riktigt, riktigt fräscht. Måste ju gå att variera i evighet med olika kryddor och ha som tillbehör till alla möjliga proteiner. Mums!

Jag bad iallafall servitrisen snoka lite efter recepten, och hon kom tillbaka med två handskrivna receptlappar och glada tillrop från kockarna.

Gräslökspannacotta

2,5 dl grädde
2 dl turkisk yoghurt
2 blad gelatin
2 dl gräslök
salt och peppar

Hacka gräslök. Blötlägg gelatin ca 5 minuter. Koka upp grädden och blanda ner resten av ingredienserna. Vispa kraftigt och häll upp i små formar och kyl.


Gurknudlar

Skala en gurka. Strimla i långa remsor. Stek i smör och riv ner pepparrot. Smaka av med salt och peppar.

Libanesiska lammfärsspett och tabbouleh

I morgon bär det av till Värmland på roadtrip med Sara och Susanne. Det ska bli strålande vårväder och jag är picknickansvarig! Jag älskar libanesisk mat med de fräscha smakerna, många små rätter, allt är ganska rent och lätt. Men tyvärr är det inte så ofta jag äter libanesiskt, så man får ta chansen!

I picknicklådorna i morgon kommer det alltså att finnas bulgursallad/tabbouleh och tjusiga små lammfärsspett, samt hoummos för krämighetens skull. Jag har tjyvsmakat och det var supergott, så hoppas att det i tjejernas smak också.

Tabbouleh, 4 portioner

2 dl bulgur, kokt
2 dl slätbladig persilja, skuren (ej hackad)
1 kruka mynta
2 tomater
2 msk citronsaft
1 skivad vitlöksklyfta
4 msk olivolja
1 pressad vitlöksklyfta

Koka bulgurn och låt den svalna. Skär persilja och mynta fint, tärna tomat och blanda med bulgur. Blanda citron, olja, vitlök till en dressing och slå över. Salta och peppra.

Libanesiska lammfärsspett, 4 portioner

600 g lammfärs
0,5 tsk salt
1 krm mald muskot
1 krm mald kanel
1 krm malen svartpeppar
några/flera droppar tabasco
2 tsk paprikapulver
1 tsk malen spiskummin
1 liten gul lök eller 4 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
100 g fetaost
grillspett

Sätt ugnen på 225 grader. Blanda samman färs, salt, muskot, kanel, peppar, paprikapulver, finhackad lök och finhackad vitlök. Blanda väl och tillsätt finsmulad fetaost sist. Smaka av och krydda ev mer.

Forma avlånga spett och lägg dem på en plåt eller i en ugnssäker form. Stek dem i ugn först 6-7 minuter i mitten av ugnen och sedan 5 minuter högt upp med grillen på.

Shrikand

Superenkel och fräsch indisk efterrätt som jag åt hemma hos Schödins första gången. Ska ta med mig den här på picknicken i morgon. Grundreceptet kommer från Anna Bergenström, men jag har dragit ner på kardemumman så det inte blir för tvåligt, och bytt florsockret mot honung. Nyttigare och ger lite rundare smak.

Shrikand, 6-8 personer

4 dl tjock turkisk yoghurt eller 1 liter mild yoghurt (gärna de ekologiska varianterna)
1 dl hackade pistagenötter eller sötmandel
1-2 tsk kardemummafrön
1-2 msk honung

Tunn yoghurt måste rinna av i kaffefilter (eller dubbelvikt bra hushållspapper) drygt 1 timme. Grovhacka mandeln, stöt kardemumman i mortel och värm honungen snabbt i mikron så att den blir rinnig. Blanda ihop allt i en bunke och smaka av med så mycket kardemumma och honung du vill ha. Servera helst i små portionsglas, väl kylda.

Födelsedagssallad

Ja den får heta det. Men underrubriken kan vara: Matig och fräsch sallad med rökt fisk.

Grunden har jag snott från Allt om Mat, men den här är bättre för gi- och lchf-anhängare. Och man tager väl vad man haver och känner för. Jag har gått loss på sallader de senaste åren, och en av de viktigaste sakerna för mig är att tänka på att en väldigt salt sallad måste vägas upp med något sött (t ex äpplet i den här salladen, och jordgubbarna + honung till fetaostsalladen), och att det är viktigt att blanda krispigt, mjukt och segt - det blir helt enkelt godare och roligare att äta om inte allt är i samma konsistens.
En sak till: Välj grönsaker med olika färger.

Eftersom jag höftade till det får man ta mina proportioner med en nypa salt. Men 100 g fisk per person är väl rimligt. Alltid bra att ha en burk blandade bönor att mata på med om man är rädd för att det inte ska mätta. Eller slänga på lite fler ägg, för lchf-are. Här är mitt ungefärliga recept:

Födelsedagssallad, 5-6 personer

600 g rökt fisk (jag tog varmrökt lax och sik)
150 g blomkål
100 g sockerärtor
1 liten orange paprika
1 schalottenlök
3 ägg
15 oliver
1 krispigt äpple
1 liten zucchini
10 rädisor

Sås:
1,5 dl gräddfil el creme fraiche
1 tsk fransk senap
lite frusen finhackad dill
salt och peppar


Bena ev ur fisken och dela i munsbitar med fingrarna. Koka sockerärtorna någon minut så att de fortfarande är krispiga, kyl i vatten. Dela blomkålen till små fina buketter, skär övriga grönsaker till lagom små bitar. Hårdkoka äggen och skär den i kvartar när de har kallnat. Blanda ihop.
Rör ihop dressingen och smaka av.

Jag tänker med fördel variera den här med att använda rökta räkor i stället för fisk, och smaksätta såsen med majonnäs och vitlök, till exempel. Inte heller kan det skada att knapersteka bacon och smula ner för extra mycket smak.

Det var iallafall ett kanonrecept för fräsch picknick som man blir alldeles lagom mätt på.

Det är ingen ordning på mina recept

Sirap, sirap, sirap, och sen räcker det med en liten knuff i baken för att allt ska lossna. I mitt fall hade jag tröttnat på att matblogga, tyckte att jag satt tillräckligt framför datorn på jobbet, kände inte för att skriva recept medan jag provkörde lchf heller för den delen (för då skulle jag kanske bli tvungen att ändra inriktning på bloggen), seeeeegt kändes det.

Men så har jag två gånger på ett par dagar lagat mat åt andra, och då börjar det pocka på. Knuffen var att jag ikväll fick en jättefin receptpärm i födelsedagspresent. List- och sorteringsfreak som man är börjar hjärnan direkt längta efter att få kategorisera den halvdecimetertjocka plastmapp full av gamla recept som ligger och skrotar i en kökslåda, och att få skriva ut hela bloggen - recept för recept - för att pussla in den i en hederlig pärm.

För pärmen fick mig att inse att är det något i mitt kök som definitivt inte är mise en place, så är det recepten. Antingen måste jag leta efter post it-lappar i plastmappen eller så flyttar jag in datorn till köksbordet för att läsa på bloggen (och förr eller senare går datorn alltid in i viloläge, ungefär när jag redan har båda händerna i degen). Om jag har svurit? Jojomänsan.

De bästa presenterna får man av folk som fattar vad man behöver fastän man inte har fattat det själv.

Frusen cheesecake

Attans, vad god den här blev! Hade med mig den till jobbet för att fira min födelsedag (som är idag), och även om alla åt så åt jag nog mest. Men efter en månad på lchf hade jag nog ett uppdämt behov av att äta efterrätt med socker.

En sommar för länge sedan, närmare bestämt körtelfebersommaren 1997 då jag för ovanlighetens skull inte jobbade alls utan bara hängde på Öland, tillagades den här flera gånger hemma hos Sara i Kalmar. Fast i mindre portioner, vill jag minnas.

Jag kan på ett sätt tycka att den är strået vassare än vanlig cheesecake eftersom man inte blir så sjukt mätt, och den är lite fräschare. Och man kan välja att låta den frysa helt (och ta fram en halvtimme innan servering) eller bara frysa den några timmar och servera som semifreddo.

Det här är iallafall min medelväg genom tre olika recept som jag hittade på nätet, alla med helt olika proportioner. Det går åt en jäkla massa bunkar så det är extra viktigt med mise en place.

Frusen cheesecake, 4-6 portioner

3 ägg
1,25 dl socker
1 citron
200 g philadelphiaost (ej lättvariant)
2 dl vispgrädde
10 digestivekex
ev kanel

1. Krossa digestivekexen i en mortel och tillsätt kanel om du vill. Riv citronskalet.
2. Separera äggen. Vispa äggvitorna styva med elvisp (jag gör alltid detta först eftersom det är viktigt att visparna är helt torra när man vispar äggvitor).
3. Vispa äggulorna fluffiga med socker. Vispa ner citronskal och philadelphiaost.
4. Vispa grädden (inte för hårt, inte för löst) i en tredje skål.
5. Vänd ner grädden i äggulesmeten och rör ihop snabbt. Vänd slutligen ned äggvitorna till en jämn och fluffig smet.
6. Strö kexsmulor i botten på en form, bunke eller portionsformar. Varva smulor och smet, toppa med smulor och ställ in i frysen. En bunke behöver nog 3 timmar för att frysa helt, gärna mer.

Ta fram en halvtimme före servering.

Tillägg 12 maj:
Glöm inte att man kan smaksätta med lite vad som helst. I fredags bytte vi ut digestivekexen mot italienska biscotti, ersatte citronskalen med nymalen kardemumma och lade hallon mellan lagren också. Listan kan göras lång på goda tänkbara ingredienser: pepparkakor, bragokex, choklad, nötter, syltad ingefära, saffran, blåbär - you name it.

Cocinar con Angelo

Visserligen ar jag i Guatemala, men under nagra dagar har jag valtrat mig i det italienska koket tack vare en rundlagd italienare vid namn Angelo, som driver restaurangen Las Orquideas i El Remate, en liten by i norra Guatemala. Foljde min magkansla och hoppade av bussen dar pa vag tillbaka fran mayaruinerna i Tikal, och det var ett av resans basta beslut.

Utsvulten traskade jag av en slump in pa Angelos restaurang lagom till lunch. Hmm, italienskt, jaja det far duga. Och sen visade det sig att det ar en genuin italienare som gor sin egen pasta fran scratch, pizzadegen stod pa jasning och det basta ar att koket ar en bar mitt i restaurangen, sa man kan se och prata med kocken under tiden.

Specialratten ar italo-maya, dvs farsk tagliatelle med chaya, en sorts spenat som vaxer vilt i djungeln. Kakade den med hemmagjord pesto samt hembakat italienskt skosulebrod, massa olja och parmesan.

Atervande till Angelo nasta dag for en fantastisk bruschetta. Just da holl han pa att gora ceviche till sig och sin fru (ingick ej pa menyn), och gjorde en extra portion till mig. Sa det blev middag dar ocksa, kyld ceviche med massor av koriander och ett par glas iskallt vitt vin till, mmmm.

Vid det har laget var vi ganska val bekanta, sa pa torsdagen blev jag inbjuden att delta nar han skulle gora ny tagliatelle. Jag satt dar och tittade pa medan han knadade och vevade pastadegen typ tusen varv i maskinen, och hela tiden pratade vi om mat, matlagning, recept, Italien, Guatemala, livet. Pa spanska forstas. Beundrade aven en boaorm som blivit overkord dagen innan och nu skulle flas (inte i koket), och smapratade med alla Angelos vanner som kom och gick stup i kvarten. Lamnade El Remate nagra kilon tyngre, efter en supersmarrig carbonara med var nygjorda tagliatelle. Nu ar det guate-mat som galler igen!

Comida tipica de Nicaragua

Gar det att matblogga fran Nicaragua? Ja det gor det ju! Om den nyss inkopta vackarklockan funkar imorgon sa blir det har min sista kvall i Nicaragua innan jag drar vidare till Honduras. Passar pa att sammanfatta tva veckors matintag: Variationer pa kyckling, ris, bonor och vitkal. Det ar val Nica-mat i ett notskal ungefar (och jag har en kansla av att det kommer att bli likadant i Honduras och Guatemala). Men faktiskt ar det oftast riktigt gott. Det vanligaste ar att man far en plata del dia, dvs dagens ratt, en tallrik overlastad med ovanstaende. I de mest positiva fallen far man aven en valstekt banan till - mmmm! Pricken over i.

Idag at jag lunch ute i Las Penitas precis bredvid Stilla havet. En gammal man i en nastan overgiven restaurang rekommenderade plata del dia med fisk, och nar han kom ut sa han att den var "especiale para tì", dvs speciellt for mig - med grillad banan och aven en tjock skiva grillad nica-ost, som ar ungefar som halloumi. Supergott!

Jag brukar ju kasta mig over street-food men efter att ha genomlidit en rejal magbakterie sa har jag blivit hyperforsiktig. Skittrakigt, verkligen.

Unnar mig dock massor av farsk frukt och licuados - stora glas fruktjuicer utspadda med lite vatten och is.

Ugnsstekt falukorv

För mig är det här comfort food på hög nivå - något jag inte äter så ofta men som framkallar barndomsminnen och alltid är matigt och gott samtidigt som det är lätt att tillaga. Att fler känner likadant blev uppenbart när middagsgästen Sara satte sig i kökssoffan och Ååååh-ade högt när jag sa att det skulle bli falukorv till middag.

Ugnsstekt falukorv är den ENDA lunchrätt jag äter på konditori Ritorno vid Vasaparken, lika bra att passa på eftersom jag gör det så sällan själv.

Det här är nog den första rätten min pappa lärde sig att tillaga själv. När jag var liten fick vi aldrig ost mellan skivorna, men nu är jag vuxen och bestämmer själv!

Ugnsstekt falukorv, 4 personer

1 falukorvsring
1 stor gul lök
1 burk krossade tomater (jag föredrar 1 burk cocktailtomater)
fransk senap
ost

Börja med att skala och skiva löken i strimlor. Koka upp lite vatten och förväll löken hastigt ca 1 minut. Ta bort skinnet på falukorven och skär skåror lite drygt halvvägs genom korven, ca 1,5-2 cm breda.

Bred lite senap mellan varje skiva, hyvla eller skär ostbitar och stoppa ner i skårorna, lägg även gärna lite ost ovanpå falukorven. Lägg korven tillsammans med lök och tomater i en ugnsfast form, salta och peppra lite ovanpå och gratinera ca 15 minuter i 225 grader, tills osten smält och fått lite färg. Servera med kokt potatis eller potatismos.

Majonnäs

Hm, jag råkade göra majonnäs till ett halvt kompani... Tänkte inte på att man inte lapar i sig den som annan sås... Men god blev den!

2 äggulor
3-4 dl rapsolja
2 tsk fransk senap
1 msk rödvinsvinäger
salt
vitpeppar

OBS! Se till att alla ingredienser är rumstempererade, även bunken. Rör ned vinäger och senap i äggulorna, sen är det bara att tillsätta oljan i en tunn jämn stråle medan man oupphörligen vispar med andra handen. Smaka av med salt. Håller sig en vecka i kylskåp.

Västerbottenpaj

Vi käkade humrar, kungskrabba och skagenröra tillsammans med den här västerbottenpajen. Till slut fick vi truga bort de sista hummerbitarna, så mätta var vi.

Västerbottenpaj, 8 personer

150 g smör
4,5 dl vetemjöl
1,5 msk vatten

1 gul lök
450 g riven västerbottenost
4 ägg
4 dl mjölk
muskotnöt

Blanda samman mjöl, smör och vatten till en smidig deg, kavla ut och täck en eldfast pajform. Ställ formen i frysen 15 minuter, förgrädda 15 minuter i 200 grader.

Skiva löken tunt och stek den mjuk i lite smör. Bred ut lök och ost i pajskalet, vispa ihop ägg och mjölk och häll över. Riv lite muskotnöt över pajen, grädda i ca 30 minuter.

Gratinerad fänkål

Vi hade en middagsgäst som inte äter skaldjur, så därför ugnsstekte jag en bit fin lax med vitlöks- och fänkålssalt, och serverade tillsammans med det här busenkla med jättegoda tillbehöret. Ett Paolo Roberto-recept minsann. Det blir väldigt mjuka och runda smaker i fänkålen, perfekt för den som tycker att rå fänkål är lite too much anis.

Gratinerad fänkål, 2 personer:

2 fänkålsstånd (viktigt att den sitter ihop ordentligt i botten)
2 msk smör
1 dl riven parmesanost
peppar

Koka upp lättsaltat vatten. Ansa fänkålen och skär stånden i centimetertjocka skivor på längden. Koka 6-7 minuter, den ska mjukna lite men inte förlora sin spänst. Häll av vattnet och lägg i ugnsfast form. Smält smöret och ringla över fänkålen. Toppa med parmesanost och några tag på pepparkvarnen. Gratinera i ugn

Ingefärsparfait

Nytt år, nya recept. Här kommer ett gäng från gårdagens skaldjursmiddag. Börjar bakifrån med efterrätten, en klassiker på vintern när fläderblomsparfaiten känns för somrig.

Ingefärsparfait, 8 personer

5 äggulor
drygt 2 dl strösocker
5 dl vispgrädde
5 kulor syltad ingefära
lite spad från ingefäran

Vispa äggulor och socker så fluffigt som möjligt. Vispa grädden styv i en separat bunke. Hacka ingefäran i småbitar och rör ned i äggsmeten tillsammans med ett par matskedar av sockerlagen från ingefäran. Vänd snabbt ned vispgrädden och blanda ordentligt. Häll upp i portionsformar eller en större form. Frys omedelbart. Ta fram ca 10 min före servering. Garnera med lite hackad syltad ingefära.

Serveras med fördel tillsammans med iskall punsch. Alternativet (till påsk) är att trycka ned ett halvt äggskal i varje fylld portionsskål innan parfaiten ställs in i frysen. Sen häller man lite punsch i äggskalet precis före servering. Jättefint!