Varm choklad med vispgrädde och kardemumma

När juldagsmorgon glimmar, då ska det vara två skivor Grönhögen-bröd med rester från julbordet (en med skinka och senap, den andra med långkål och köttbullar) samt en stor kopp varm choklad, gärna med vispgrädde för att markera högtidligheten. Och så ska man tassa ut och sätta sig vid tv-n, där det ligger rester av julklappspapper och snören på golvet, och titta på någon gammal repris. Därefter intas ryggläge igen, denna gång med en bok.

Nu blev inte denna julen som andra, det är först nu på annandagen jag har kommit ner till Kalmar. Och inget Öland blir det heller, mer än tillfälligt, eftersom vattenpumpen inte fungerar. MEN: juldagsfrukost kan man peta ihop även hemma i Stockholm, och i år kom jag på den genialiska idén att värma mjölken tillsammans med några kardemummakärnor. Det blev fantastiskt gott, rekommenderas varmt.

Varm choklad med vispgrädde och kardemumma, 1 kopp

1 kopp mjölk
4 kardemummakärnor
1,5-2 tsk fin kakao
2-3 tsk socker
liten slurk grädde och mjölk
0,5 dl vispgrädde

Värm mjölken långsamt i en kastrull tillsammans med kardemummakärnorna (är de lite krossade är det ännu bättre). Rör ihop kakao, socker och gräddmjölk direkt i koppen. Vispa grädden ganska hårt. Blanda ut chokladen med varm mjölk och toppa med vispgrädde. Servera omedelbums.

Janssons frestelse

Ibland är man bara sugen på en enda sak, så sugen att oavsett hur låg blodsockerhalten än är, är man villig att både springa till affären och ställa sig och laga mat för att tillfredsställa Det Stora Suget. Väldigt ofta inträffar detta när man druckit många glas vin kvällen före...

Eftersom jag inte ska fira sedvanlig jul i år utan hänga kvar i Stockholm och jobba både åt min arbetsgivare och på Stadsmissionens stora julfirande för hemlösa m fl, så var det bara att bejaka gårdagens sug efter Janssons frestelse. Särskilt eftersom jag dessutom gick loss totalt på Hötorgshallen i torsdags, och köpte världens kanske godaste prinskorvar på G Nilsson Livs.

Jag gillade aldrig smaken av ansjovis när jag var liten, däremot tyckte jag att det fanns något fantastiskt charmigt med Janssons ändå. Jag har ett starkt barndomsminne från natten efter en sommarfest på Öland, då vi skrev pappas namn med ketchup i korsningen utanför Ekvalls för att han skulle veta åt vilket håll vi gått (han kunde inte slita sig från kattungarna i Jannes bastu), och samlades hos Gustavssons där det serverades Janssons, knäcke och säkerligen nubbe till de vuxna. Det är nåt särskilt med efterfester, och när någon dessutom har ansträngt sig i förväg för att det ska finnas god mat som man dessutom blir nostalgisk av, ja då är det som bäst.

Janssons är en av de rätter jag är ganska petig med. Får rysningar av versioner där man har skivat potatisen, eller - huvaligen - skurit potatisen tjocka som pommes frites. Eller rivit den, så att allt blir en gegga. Att skära potatis till Janssons måste få ta tid, annars kan man lika gärna låta bli. Den ska vara lite grövre än tändstickor, basta. Dessutom steker jag alltid löken mjuk och lite gyllene, så får den rundare smak.


Janssons frestelse

1 kg potatis
2 gula lökar
1 burk (125 gram) ansjovisfiléer + spad (eller mer om man är stort fan)
3 dl grädde
1 dl mjölk
smör
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skiva löken tunt och stek den mjuk och lite gyllene i stekpanna med smör. Skala potatisen och strimla den TUNT.

Varva potatis, lök och strimlad ansjovis i en smord och eldfast gratängform. Salta och peppra lite mellan varven också. Hyvla smör över det översta potatislagret, häll på mjölken samt 1 dl av grädden och ställ in mitt i ugnen. Efter ca 15-20 minuter, häll på resten av grädden och grädda färdigt, totalt brukar den behöva stå inne 45 minuter.

Låt stå en stund före servering så den inte är skållhet.

Ärtsoppa + Evelyns bjudepannkakor

"Vissa traditioner måste man få bryta, Annika Sofia", sa Anne-Louise till mig i telefonen härom dagen. Då hade hon i ungefär 30 år bjudit släkt och vänner (min familj inkluderad) på ärtsoppa med punsch och konjakskrämfyllda crèpes med aprikossås varje år till Lucia, eftersom det var min extrapappa Leifs födelsedag och en lagom dag att hugga julgran på och sedan hinna träffa alla man inte hinner fira jul med. Traditionen har fortsatt även sedan Leif gick bort för 7 år sedan, och nu är det kanske dags för andra traditioner, eller att någon annan står för ärtsoppan.

Jag ville iallafall bjuda hem några vänner på ungefär samma premisser, och kom att tänka på ärtsoppetraditionen, att det alltid kändes ombonat, varmt och luktade gott. Dessutom var jag ju tvungen att inviga Creuset-grytan, och använda mina fina Pillivuyt-soppskålar!

Anne-Louise är precis som mamma en av mina mat-förebilder (se blogginlägg om Gåsen i november), även om det sägs att jag började gråta och vägrade äta när hon bjöd mig på pizza i femårsåldern. Hon bistod med recepten, men med orden "Jag gör som det står på ärt-paketet!". Och det heter Evelyns bjudepannkakor, inte nåt fancy med crèpe, konjak och aprikos. I receptet står det att pannkakorna bara ska stekas på ena sidan. Jag vågar inte fråga varför - svaret skulle ändå bli: "Annika Sofia, nu ÄR det så".

Ärtsoppa, 6 portioner

0,5 kg gula ärtor
1 gul lök
ca 1,5 liter vatten
1 tsk salt
1 tsk timjan och/eller mejram
1 tärning grönsaksbuljong (jag tog drygt en halv buljongtärning + 2 dl skinkspad + 1,3 liter vatten)

Skölj ärtorna och lägg dem i blöt över natten. Häll av vattnet och koka upp ärtorna i en stor gryta med nytt vatten med salt. Skumma av och plocka bort tomma skal som flutit upp. Koka soppan sakta under lock tillsammans med hackad lök och buljong, tills ärtorna är mjuka - minst 1,5 timme. Krydda med timjan/mejram. Servera med senap, varm punsch och skinka. Jag gjorde en sån här söt liten julskinka dagen före. 1,4 kg - måste ha suttit på en söt liten spädgris! =)


Evelyns bjudepannkakor, 6 personer

6 ägg
4 msk mjöl
2 dl grädde
2 dl mjölk
2 knivsuddar salt
2 tsk socker
smält smör

Konjakskräm:
5 äggulor
10 msk socker
10 msk grädde
2 tsk arrowrot
2 msk kallt smör
2-3 msk konjak

Aprikossås:
1,5 burk konserverade aprikoser
lite socker
ev lite konjak

Vispa ut mjölet i lite ägg, vispa ut med resten av äggen samt övriga ingredienser. Grädda tunna pannkakor men bara på ena sidan (varför?! jag körde lite på båda sidor!), fyll dem med 2-3 tsk konjakskräm och rulla ihop och lägg i en eldfast form.

Krämen: Blanda alla ingredienser utom smör och konjak i en kastrull. Sjud i vattenbad tills krämen är tjock och pösig ELLER: för att spara tid, gör direkt på plattan men då måste man vispa HELA tiden och vara på sin vakt! Tag av från värmen och tillsätt konjak och smör, låt svalna.

Aprikoserna mixas (utan lagen) och smaka av med socker + ev lite sprit.

Före servering, värm pannkakorna i ugnen samt såsen i en kastrull. Serveras separat.

Dim sum dumplings

Nu har jag skärpt till mig, äntligen. Det är snart två månader sedan jag, CB, Jenny och Love lagade till och njöt av några av mina främsta paradrätter, men icke att jag har fått tummarna loss att blogga ut recepten! Nu är det dock gjort, se nedan.

Dim sum dumplingsen måste man göra med mycket kärlek, för när de väl serveras går det så himla snabbt att äta upp dem att det är lätt att tänka "gjorde jag allt det där för detta lilla?!". Men dina gäster kommer att tacka dig, sanna mina ord. Det bästa är så klart att låta gästerna fixa ihop de små knytena medan du donar med annat.

Dim sum dumplings, 4-5 personer

1 paket wontonplattor, fyrkantiga
300 g skalade räkor
4-5 msk finhackad purjolök
1-2 finhackade vitlöksklyftor
4-5 tsk sesamolja
ev lite röd chili, finhackad
finhackad morot till garnering

Såsen:
2 msk japansk soja
1 tsk sesamolja
1 msk ättiksprit
2 msk ljus sirap
1 tsk koreansk rödpeppar
1/2 tsk rostade sesamfrön
OBS! Den här såsen blir trots allt väldigt lik såsen till ricepaper wrapsen, så jag brukar därför bara göra mer av den såsen och servera samma till båda rätter. Därav röd chili i räkblandningen i stället för i såsen!

Hacka räkorna fint, blanda med övriga ingredienser och låt stå ett tag. Lägg en wontonplatta mitt på handflatan och lägg en tesked räkblandning precis i mitten. Doppa pekfingret i vatten och fukta runtomkring fyllningen. Knip ihop degen 5-6 gånger hårt och ordentligt så att det bildas en liten korg. Strö över lite finhackad morot.
Strax före servering: Koka upp lite vatten och ånga knytena ett par minuter, gärna i bambukorgar om du har (de kostar nästan ingenting på närmaste asiatisk affär). Servera genast, låt gästerna plocka själva med pinnar och doppa i såsen. Njut!

Vietnamesiska ricepaper wraps

...eller färska vårrullar, som det ju blir när de är färdigrullade. Det här är en sjuuukt god och fräsch rätt som alltid går hem. Men gästerna ser alltid skeptiska ut när man ställer fram stora fat med råa grönsaker.

Under de drygt 7 år som jag har använt det här receptet har jag tyvärr inte hittat ett bra sätt att blöta rispapperna utan att bränna mina fingrar eller slabba något helt otroligt. Inte heller har jag kommit på ett bra sätt att förbereda alla rispapper så man slipper springa fram och tillbaka till spisen. Det är helt enkelt lite slabbigt och meckigt, men alla som känner mig vet att om jag fortfarande efter 7 år tillagar den här rätten och står ut med mecket, då ÄR det verkligen gott!

OBS! Alla proportioner nedan är PER PERSON!

Vietnamesiska ricepaper wraps, per person:

Citrongräskycklingen:
1 kycklingfilé
1 hackad vitlöksklyfta
1/2 stjälk citrongräs
1 msk fisksås
1 msk matolja
1 tsk socker

Skär kycklingen i strimlor. Blanda i en skål med vitlök, finskivat citrongräs, fisksås, olja och socker. Marinera i minst 20 min (gärna lägre) och rör om någon gång.
Strax före servering: Stek kycklingen i en het stekpanna tills den är genomlagad.

Såsen:
2 msk thailändsk soja
1-1,5 msk risvinsvinäger
1 tsk sesamolja
1 pressad vitlöksklyfta
1 msk kokossocker (vanligt strösocker går lika bra)
2 msk hackade salta jordnötter
2 tsk finhackad morot
2 tsk finhackad vårlök

Blanda och häll upp i skålar. Observera att detta är grundreceptet, men jag brukar alltid stå och dutta i mer av olika saker och smaka av tills jag är nöjd. Särskilt vinägern kan det vara bra att ta det lugnt med i början.

Till serveringen:
3-4 stora runda rispapper
3-4 salladsblad (inte isberg utan någon av de mjuka gröna sorterna, typ plocksallad)
färsk koriander
färsk mynta
färsk helig basilika (icke den italienska!)
böngroddar/munggroddar
tunna morotsstavar
tärnad/stavad mango

Jag brukar göra det i den här ordningen:

1. Marinera kycklingen och ställ åt sidan.
2. Blanda till såsen och låt den stå, häll upp i små dippskålar så alla har varsin.
3. Skär till grönsakerna och lägg upp allt till servering.
4. Strax före servering, sätt på vatten till rispapperna.
5. Stek kycklingen.
6. Blötlägg ett rispapper i taget, låt rinna av och lägg på tallrik. Servera.
7. Låt var och en göra sin egen vårrulle. Salladsblad i botten, sen lägger man kyckling och grönsaker ganska tajt och långsmalt i mitten, spara plats på kanterna så man kan vika upp. Vik underdelen av rispappret över fyllningen, vik upp kanterna och klistra ihop rullen med hjälp av övre delen av rispappret. Det ska bli en ganska fast cylinder som man sen försiktigt doppar i dippsåsen och äter med fingrarna. Fast det är lätt att de havererar!

Kokosglass och dessertdumplings

Kokosglass

2,25 dl kokosmjölk
1,75 dl vispgrädde
5 msk strösocker
2 msk osötade rostade kokosflingor
2 ägg

Koka upp kokosmjölk, vispgrädde, socker och kokos. Vispa upp äggen i en skål, vispa ner den kokheta kokosblandningen i äggen, lite åt gången. Låt glassmeten svalna.

Häll över smeten i en bakform, sköljd i kallt vatten, täck över och ställ i frysen tills den är fast. Ta ut, dela glassen i små bitar, vispa den luftig med elvisp eller i matberedare. Häll tillbaka smeten i formen, täck över och frys åter in glassen tills den är genomfrusen, ca 3 timmar. Ta ut den en liten stund före servering.

Thailändska dessertdumplings

1-2 bananer
mandelspån
några dadlar
kanel
wonton-ark

Hacka bananerna och dadlarna grovt. Blanda med mandelspån och kanel i en skål utan att mosa bananerna för mycket. Lägg en klick i mitten på en wontonplatta, fukta lite runt om med vatten och tryck dit en ny platta ovanpå. Lägg på bakplåtspapper och grädda ca 10 min i 250 grader tills de är knapriga.

Servera ljumma wontons med glass och färsk frukt, t ex sharon, ananas, mango osv.

Le Creuset!

Välkommen hem, årets julklapp! Det här blir spännande.

5,3 liter fransk gjutjärnsgryta släpade jag hem i regnet idag. "Åh, du vet precis vad du ska ha", sa kvinnan på Cordon Bleu när jag kom dit och pekade. Yeah right. Detta inköp har föregåtts av tre besök på Cordon Bleu samt ett vardera på NK, Cervera och Lagamati, samt en del hemsidor tillägnade detta kärl, samt ältande med mamma och kollegor som redan har en Le Creuset. Beslutsångest utan dess like. Ska jag ta stor eller ännu större? Originalfärgen eller turkos? Vilken har man mest användning för och vilken kommer man att tycka mest om i längden? Återstår att se. Det är iallafall ett gott tecken att den kommer att användas innan det blir jul.

Sega saffranssnittar

I jakt på rulltårterecept till kvällens Träna svenska-kafé snubblade jag över det här receptet på Tasteline. Småkakor bakar man för sällan, helt klart. Det visade sig inte minst vid förra veckans jobb-bulle (dvs obligatoriskt fredagsfika), när Tina hade köpt två påsar blandade småkakor från finkondiset. Hallongrottor, kolasnittar, drömmar osv - underskattade och lite bortglömda bland alla kladdkakor och morotskakor.

Iallafall, jag gjorde dubbel sats men hann bara precis ta ut den andra plåten ur ugnen innan jag var tvungen att gå. Men de 30 snittar jag hade med mig till Röda Korset försvann på ett nafs och hyllades av både irakier, bangladesher, libyer och libaneser. Och receptet är redan vidarebefordrat till en styck irakisk moder som har fått order om att baka... Så det var väl ett gott betyg.

Personligen tycker jag fortfarande att saffransbiscotti är godare och "ger mer", men de är också tio gånger krångligare och mer tidsödande att baka, så det här rekommenderas om det behövs snabba kakor till adventsfikat.

Sega saffranssnittar, 30 st

1 paket (0,5 gram) saffran
0,75 dl socker
1 msk vatten
2 msk ljus sirap
100 g rumsvarmt smör
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Stöt saffran och 1 msk av sockret i en mortel till ett fint pulver. Blanda ut med vatten och sirap och rör tills det blir gult.

Rör smör och resten av socket poröst. Rör ner saffransblandningen. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner.

Dela degen i två delar och rulla till längder. Lägg på bakplåtspapper på plåt. Platta till rullarna med fingrarna. Grädda i 12-15 minuter i mmitten av ugnen. Skär i sneda bitar medan kakorna ännu är varma. Låt svalna helt på plåten.

Lasagne med älgfärs och potatiskräm

I fredags var Fredrik och Kristina på middag och eftersom de just skrivit på kontraktet på en lägenhet vid Liljeholmskajen var det bra läge att knäcka en Moët & Chandon ihop med chevresnittar och parmesanbollar, numera omdöpta till Loveballs efter kollegan Love. Så fick man skåla både för lägenheten och för att F flyttar hem från Paris. Vilket innebär att min bror och jag ska bo i samma stad för första gången sedan.... hmm... våren 1994, då vi båda pluggade i Lund. Sedan dess har vi mest haft Öland som träffpunkt eftersom vi bott i Växjö, Sundsvall, Kalmar, London, sen Kalmar igen och Stockholm, respektive Stockholm, Malmö och Paris. Så det här blir nice - välkommen hem!

Passade på att laga ännu en gammal damhelgsfavorit som jag inte gjort på länge: öppen lasagne som man fixar direkt på tallriken, med älgfärs och potatiskräm istället för ost och bechamelsås. Annorlunda, många milda smaker och höstigt. Ingefärstryfflar från La Praline och förra årets slånbärslikör till dessert.

Lasagne med älgfärs och potatiskräm, 4 personer

8 färska lasagneplattor
400 g grovmalen älgfärs
3 tomater
1 morot
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
olivolja
1/2 lagerblad
1/2 dl vitt vin
1/2 dl vatten

300 g mandelpotatis
2 msk olivolja
1,5 dl vispgrädde
1 krm salt
vitpeppar
2 msk finskuren färsk oregano
1 msk finhackad färsk rosmarin

Örtolja:
4 msk olivolja
1 msk finskuren färsk basilika
1 msk finskuren färsk oregano
1 msk finhackad färsk rosmarin
salt och peppar

Skålla, skala och kärna ur tomaterna. Skär tomatköttet i tärningar. Skala och fintärna moroten, Skala och hacka löken. Krossa eller finhacka vitlöken.

Fräs älgfärsen i olja. Tillsätt tomat, morot, lök, vitlök, lagerblad, vin och vatten. Salta och peppra. Låt småputtra på svag värme i ca 15 minuter.

Koka potatisen mjuk i lättsaltat vatten. Häll av vattnet. Mixa potatis, olja, grädde till en slät puré. Smaka av med salt, peppar och örtkryddor.

Koka pastaplattorna en och en eller två och två i rikligt med lättsaltat vatten, men se upp så de inte klibbar ihop. Varva lasagne, potatiskräm och älgfärs i två lager på varma tallrikar. Värm ev på tallrikarna igen i ugn ett par minuter före servering. Ringla örtoljan på och runt lasagnerna.

OBS! Man kan skippa vitlöksklyftan i färsen och istället ugnsbaka hela/halva vitlökar i ugnen med lite olja och havssalt på. Det är uuuunderbart gott - vitlöken blir len som smör. Men man stinker verkligen ur varenda por hela dagen efter och människor med magar som är känsliga för vitlök riskerar att må tämligen dåligt.

Mini-samosas

Har tyvärr ingen bild på detta tilltugg som jag fixade till bartömningen hos herr Björk igår, och det är synd för de blev så små och söta! Men det är bara att kolla på vårrullereceptet under augusti 2008 för att se hur man rullar ihop dem - men dessa blir blott en fjärdedel i storlek.

Samosas ska ju egentligen vara trekantiga, men vårrullearken är för korta för att man ska kunna vika tillräckligt många trianglar så att alla sidor sluts. Så därför fick det bli vårrulleform, perfekt för två tuggor.

Kan så klart även med fördel göras stora och avnjutas som lunch eller tillbehör till indisk middag. Perfekt "rensa-ut-kylen"-rätt (om man nu är en sån som ibland har överbliven koriander, potatis och vårrulleark hemma, och det är jag).


Mini-samosas

500 g kokt kall potatis
en morot
en gul lök
en grön chilipeppar
1 tsk riven färsk ingefära
färsk koriander
1 tsk spiskummin
1,5 msk garam masala
1 msk senapsfrön
salt
en halv dl vatten
vårrulleark

Tärna potatisen smått, hacka morot och lök, strimla chilin, riv ingefäran och hacka koriandern

Fräs morot och lök mjuka i lite matolja på medelvärme. Häll på potatis och alla kryddor utom koriandern samt vatten och salt, puttra några minuter på låg värme under lock. Smaka av med koriander och ev mer salt eller andra kryddor om det behövs, låt fyllningen svalna.

Dela vårrullearken i fyra mindre kvadrater. Lägg drygt 1 tsk fyllning vid ett av hörnen och rulla ihop halvvägs, vik upp kanterna och klistra igen sista fliken genom att dutta lite mjöl utrört med vatten på fliken.

Grädda i ugn på 200 grader i knappt 10 min tills rullarna är knapriga.

Helgrillad fläskfilé med indiansallad

Det här är ett ursmarrigt, enkelt och ovanligt recept som jag hittade i Buffé för massa år sedan. Går även utmärkt att steka i panna och laga färdigt filén i ugnen. Jag blev hembjuden på middag hos Timms härom veckan och det är väl ett utmärkt betyg åt ett recept att bli bjuden på samma mat som man bjöd folk på för ett år sedan?! Då upptäckte vi även att receptet inte hade hittat ut på bloggen, så här kommer det.

Helgrillad fläskfilé med indiansallad - 4 personer

1 stor eller 2 små fläskfiléer, ca 600 g efter putsning
1-2 msk olja
2 msk jordnötssmör
1 msk stark chutney
1 tsk worcestersås
2 msk rödvinsvinäger
2 msk vispgrädde
1 kruka gräslök
1 burk kidneybönor
150 g färsk bladspenat eller annan smakrik sallad
1 ask körsbärstomater, gärna olika färger
1 liten rödlök
1 dl olivolja
salt, peppar

Tänd grillen. Putsa köttet fritt från senor och hinnor. Salta och peppra. Pensla lätt med olja och grilla i 35-40 min.

Rör ihop jordnötssmör, chutney, worcestersås och vinäger. Rör ned olivoljan i omgångar. Rör ned vispgrädden. Avsluta med att blanda ner 1 kruka finhackad gräslök och smaka av med salt och peppar.

Skölj kidneybönorna och blanda med spenatbladen. Dela tomaterna och finhacka rödlöken. Blanda med bönor och spenat.
Dressa salladen med hälften av såsen strax före servering.
Skär fläskfilén i centimetertjocka skivor. Lägg upp på ett fat. Arrangera salladen i en luftig hög bredvid och avsluta med att ringla över resten av dressingen.

Gåsmiddag på The Lodge

Tänka sig, jag fick en gåsmiddag ändå! När Lina och jag sjönk ned i sofforna i baren på The Lodge för ett glas bubbel före maten fick vi veta att de hade en överraskning till oss med maten, vilket visade sig vara att temat var skånsk gåsmiddag med lite modernare inslag.

Vi bänkade oss i den mysiga matsalen och några timmar senare hade vi klämt i oss följande:
Gåslevertoast
Förrättstallrik med svartsoppa, palsternackssoppa och en bit magmuskel med katrinplommon och äpple
Iskall plommonsoppa (shot)
Helstekt gås, brysselkål m sidfläsk, råstekt potatis, äppelkompott, inlagd rödlök och "världens mest komplicarade och godaste sås" (min benämning)
Ost från Tomarp, hembakt knäckebröd och fikonmarmelad
3 sorters inlagd pumpa (kanel, äpple, fikon)
Skånsk äppelkaka på kavring m hemlagad vaniljsås

Till det drack vi:
Ett kolsyrat starkvin som servitrisen kallade Rassignac (men jag hittar det ingenstans), iallafall druvmust smaksatt med konjak och kolsyrad. Väldigt gott!
Pinot noir
Halvsöt Chenin blanc

Alltså, allt var supergott men palsternackssoppan och såsen till gåsen stack ut som helt fenomenala. Soppan var tjock, fyllig och kändes som att den innehöll en bit getost nästan. Men när jag frågade om man möjligtvis kunde få receptet, och kocken (för övrigt med det passande namnet Mårten) kom ut och pratade med oss, så visade det sig att soppan innehåller palsternackor, schalottenlök, smör, vitt vin, salt och grädde - c´est tout! Det känns helt osannolikt, men jag ska göra ett försök att återskapa den i veckan, dock på hans inrådan med lika mycket mjölk som grädde annars blir den nog föööör fet för vardagsmat...

Fick även muntligen receptet på såsen men eftersom det börjar med orden "Du tar skrovet efter gåsen..." så känns det inte som något jag kommer att försöka mig på de närmaste åren. Jag är ingen långkokare, och den här såsen skulle reduceras i tre olika omgångar eller nåt. Men så var den också - och det här är ju hemskt att behöva säga - godare än mammas och Anne-Louises gås-sås.

Hur som helst, The Lodge var väl värt pengarna: vackert, genomtänkt, mysigt, extremt vänligt och ompysslande personal som har fattat grejen med personlig service, mysiga och fräscha rum mm. Allt från afternoon tea med nybakta scones med massa tillbehör till frukosten med goda juicer, våfflor, nybakt bröd och småvarmt var såååååå gott och mysigt! Och spabadandet i två timmar före middagen satt som en smäck. Jacuzzi under bar himmel, honungsinpackning, saltscrub och pepparmyntsis. Mysigt! Vi sov som stinna små grisar, och sen traskade vi av oss lite kalorier på 5,2 meter upp och ned för Romeleåsen innan hemfärd.

Kolla in på:
http://www.thelodge.se/index.asp

Ankans kärlek till gåsen

I helgen är det Mårten Gås, årets firande är på Ven hos Anne-Louise men jag missar middagen pga gemensamt födelsedagsfirande med Lina på The Lodge i Genarp (!). Men här kommer ändå en liten hyllning till gåsen som jag skrev för två år sedan till Mat&Dryck-sektionen i Barometern (dvs förlagan till denna blogg, på sätt och vis, eftersom Magnus och jag var två av entusiasterna). Skulle lagts ut redan för ett år sedan, men here goes:

När ni läser det här på lördagsmorgonen är det bara några timmar tills jag ska fylla buken med en redig skånsk gåsamiddag. Det är bara en tidsfråga innan Anne-Louise (som jag redan som barn utsåg till reservmamma ifall min egen skulle försvinna) sätter på ugnen och sen springer och öser gåsen i några timmar så att den är precis så där knaprig på ytan och drypande saftig på insidan.

Jag kräver brysselkål, äppelhalvor med gelé, kokta potatisar och förvällda katrinplommon till, och världens godaste sås. Det ska vara slagsmål om lårben och de finaste bröstbitarna. Och det ska osa gås i hela lägenheten. Fattar ni? Mannerström, Nordström, Bergenström och allt vad ni proffskockar och matskribenter heter, släng er i väggen när Anne-Louise laddar om för ännu en gåsamiddag.

För vilken gång i ordningen egentligen? Tjugosju, om vi har räknat rätt. Då, de första tio gångerna på 1980-talet, då var vi två - och senare tre - familjer på samma radhusområde utanför Malmö. I två hus östes det gås, i det tredje bakades äppelkaka. På rotation, från år till år.

Vill minnas att det ringdes samtal från kök till kök under eftermiddagen: "Hur går det med din gås?". Och att hela evenemanget i flera år föregicks av samma vånda några dagar innan: "Hur dags ska egentligen gåsen sättas in i ugnen -­ hur gjorde vi förra året, Kerstin?" Tills formeln slutligen skrevs in i kokboken för att lugna framtida nerver.

I flera år saknades det dessutom såssked i gåsahushållen. Min mamma minns fortfarande ­ inte utan stolthet ­ rimmet hon skrev när hon förärade familjen Bergh en såssked i julklapp:

"Härom sistens vid Mårten gåsen saknades den här till såsen. Nu ska ni äntligen få´na så vi kan komma och låna."

Det var bara det att under vår julgran låg en likadan från familjen Bergh.

Så där höll det på, till och med sedan vår familj flyttat till Kalmar och alla vi ungdomar senare skingrats för vinden till olika universitetsstäder, utlandsjobb, resor och samboskap. Jag har missat många gåsmiddagar på grund av det, men icke desto mindre har traditionen fortsatt, och varje höst i början av oktober ställs den retoriska frågan, oavsett omständigheter: "Men du kommer väl till gåsen?"

Saker och ting förändras. Vi är återigen bara två familjer och därmed bara en gås. Min reservpappa Leif finns inte mer, även om han säkert har ett finger med i såsen på någon konstig vänster ändå. Respektive har kommit och gått, någon av oss har hunnit doktorera.

Numera är gåsen en av flera sammanhållande länkar mellan två familjer som åtminstone mentalt fortfarande bor snett emot varandra i samma radhusområde, har hand om varandras extranycklar och alltid har melittafilter, socker och bakpulver i beredskap ifall det sinat hos den andre.

Gåsen är så mycket mer än en middag, och egentligen så mycket mer meningsfull än julbordet, påskbordet och midsommarfirandet eftersom vi firar någonting som verkligen betyder något för OSS - nämligen att vi efter 27 år fortfarande bryr oss tillräckligt mycket om varandra för att åka 30 mil och umgås över en otrendigt ohälsosam middag.

Attans. Nu har jag hyllat gåsamiddagen så mycket att jag aldrig mer lär kunna ducka för frågan: "Men du kommer väl till gåsen?"

Vad ska man med en sambo till?

Vad ska man med en sambo till? Jag vet. Han ska vara hemmavarande och kunna kika i skåpen och svara på vad som redan finns hemma när jag ringer på väg till affären. Då skulle jag spara panikturerna till närbutikerna kring Telefonplan, och slippa ha dubbla uppsättningar av massa saker som jag nästan aldrig använder (florsockerpaket, kardemummakärnor, rödbetsburkar osv).

Idag är det kanelbullebak. Två dagar efter kanelbullens dag förvisso, men Röda Korsets frys ska fyllas i Aspudden inför premiären av Träna svenska-kaféet och jag har förväntningar att leva upp till. Dessutom slutade jag två timmar tidigare idag (lite motvilligt, det är kul att jobba när börsen rasar).

Så på tunnelbanan hem gör jag ett snabbt överslag i huvudet. Kanel är jag bombsäker på att jag har hemma, även pärlsocker och formar. Däremot vet jag att jag INTE har kardemummakärnor, smör, mjölk och jäst. Hmpf.

Väl hemma: kardemummakärnor fanns det väldigt gott om, färdigmalen kardemumma också (fast det är bud på att droppa den i soporna). Däremot inte särskilt mycket kanel, och absolut inget pärlsocker. Så medan degen jäser är det bara till att knata iväg till affären igen.

Jäsande deg är väl ändå okej, det värsta var nog när jag pga tidsbrist var tvungen att lämna linssoppan kokande på gasplattan och pinna iväg till affären för att köpa nåt väsentligt. Så får man säkert inte göra.

Och det var på väg till affären jag började fundera. Varför blir det så där? Vad är det som fattas i mitt liv för att jag ska slippa dubbletter och extraturer? Minnet är det ju egentligen inget fel på, jag är bra på att planera och allt sånt där. Men jag har ingen sambo att ringa hem till. Heureka. Alla övriga fördelar är en bonus.

Stekta pilgrimsmusslor med rotselleri och smörsås

Gourmetkväll! Hade matlagningsbonanza i går kväll med kollegorna Calle, Nisse och Love och det kändes helt rätt att avsluta en helt galen vecka på jobbet och avslutande börsrally med lyx rakt igenom, från skumpa och pilgrimsmusslor till knaperstekta ankbröst, beerenauslese, likör och maffiga drinkar. Men det känns i kroppen idag...

Passade på att göra tre av mina favoritrecept från forna dammiddagar. Det blev vääääldigt mycket matlagning för det var mycket jox med varje recept. Men shit pommes frites vad det var värt det. Och vad grymt det är när maten är superlyckad, man har det perfekta vinet till och sällskapet är på topphumör. "Den godaste middag jag någonsin ätit hemma hos någon", var det nån som sa.

Love fixade parmesanbollar (se recept november 2007) till champagnen och sen var det dags för pilgrimsmusslorna. Riktigt tryck i såsen, men det jämnar ut sig lite med de mjuka smakerna i musslorna och rotsellerin. En av mina favoritförrätter, och grymt lyxig.

Till fyra pers:

50 gram rotselleri
2 msk rapsolja
8 pilgrimsmusslor
2 schalottenlökar
1 dl vitt vin
1/2 röd chili
1 tsk finhackad färsk ingefära
1 dl grädde
100 g kallt osaltat smör
4 msk finhackad torkad aprikos
salt och peppar
persilja till pynt

Skär fyra eller åtta tunna skivor sellerirot (antal beroende på diameter!). Stek snabbt mjuka i olja och lägg dem att vila på en plåt. Skölj musslorna och torka av dem väl. Dela varje mussla i 3 skivor och bryn dem snabbt i smör, bara på ena sidan, ca 30 sekunder. OBS! Riktigt varm stekpanna! Lägg musselskivorna på sellerirotsskivorna.

Finhacka löken och chilin. Koka lök, chili och ingefära i det vita vinet till nästan all vätska förångats. Tillsätt grädde, koka upp och vispa ned smöret. Tillsätt aprikoserna och smaksätt med salt och peppar. Håll såsen varm.

Värm selleri och musslor i 200 grader i ugnen i ca 3 minuter. Lägg på varma tallrikar och häll såsen på och runt. Pynta med persilja och servera genast.

Ankbröst med råraka och kaffesås

Calle tog befälet över varmrätten, med den äran. Jag minns att jag stod och hoppade jämfota av glädje när han skar upp djuret och det var perfekt rosa i mitten! =)

Såsen är to die for, kaffesmak i bakgrunden men inte påträngande på något sätt. Lovely! Klämde i oss två australiska shirazer som Calle fått via sin vinklubb - båda bra men den ena grym.

Det här behöver du till fyra personer:

2 ankbröst

peppar, salt

Råraka:

ca 6 potatisar

2 schalottenlökar

salt, peppar

smör

Kaffesås:

2 msk kalvfond

3 dl rött vin

1 dl grädde

1 msk socker

1 tsk japansk soja

2 cl espresso (vi bytte till knappt 1 dl vanligt kaffe)

1 msk smör

1 msk vetemjöl

salt, peppar

Tillbehör:

Kantareller (eller annan god svamp)

Haricots verts

Gör så här:

Putsa ankbrösten och skär skåror i fettet i ett rutmönster (så att rutorna blir ca 1,5x1,5cm). Stek dem i en panna med fettet nedåt i 10 minuter (så att fettet blivit knaprigt och gyllenbrunt). Vänd ankbrösten och stek dem på andra sidan i 6 minuter. Tag ur dem och lägg i folie att vila minst en halvtimme. Obs! Ankbröst är enormt feta. De kommer i princip att kokas i sitt eget fett. Men det ska vara så. Sila fettet och spar till sås, svamp och grönsaker.

Hetta upp 3 msk ankfett i en kastrull. Hacka en schalottenlök och stek någon minut. Tillsätt rött vin, socker, kalvfond, soja och kaffe och reducera till halva vätskemängden. Tillsätt grädde och beurre manier (smör blandat med mjöl). Koka ihop. Smaka av med salt och peppar.

Skala och riv potatisen. Blanda med 2 rivna schalottenlökar. Salta och peppra. Stek fyra stycken rårakor i smör.

Rensa och dela kantarellerna i mindre bitar. Hetta upp lite ankfett i en stekpanna och slunga svampen någon minut. Salta försiktigt.

Värm haricots verts i lite ankfett och salta försiktigt.

Åter till ankbrösten. Tag ur dem ur foliepaketet och skär dem i ca 2 cm tjocka skivor. Lägg tillbaka dem i foliepaketet och värm ca 10 minuter i 170 graders ugnsvärme.

Lägg upp rårakorna på fyra tallrikar. Placera ankbröst skivorna ovanpå. Ringla lite kaffesås över och servera kantareller och haricots verts

Äppelsufflé med kardemummaglass och karamellsås

Riktigt lyxig efterrätt som kräver sitt tålamod. MYCKET meck, men det är den värd. Allt går att förbereda och ställa i kyl och frys redan dagen innan, vilket rekommenderas!

Sjukt roligt att lyckas med små suffléer, och det blir så jäkla gott med det fluffiga, ljumma, äppelsmakande i kombination med iskall kardemumma och seg chokladkolasås.

Originalreceptet har tryffel i karamellsåsen, men det har jag strukit här. Om du händelsevis råkar ha tryffel för hundratals kronor hemma - knock yourself out. Men efterrätten klarar sig galant utan den.

Till 6 personer:

1. Sufflé: Smöra och sockra 6 ramekiner och ställ i frysen. Skala, kärna ur och tärna äpplen. Koka dem mjuka med citronsaft, socker och vatten under lock ca 5 min tills bitarna är mjuka. Mixa till en slät puré.

2. Blanda äppelpurén i en kastrull med potatismjöl och calvados och koka upp under omrörning till en tjock kräm. Häll över i en bunke och täck med plastfilm direkt mot purén. Låt svalna.

3. Vispa äggvita och citronsaft pösigt, tillsätt sockret och vispa till fast maräng. Vänd ner marängen i äppelkrämen, lite i taget, till en lätt och luftig smet. Spritsa ner smeten i de kylda formarna, stryk ytan slät och se till att kanterna är rena. Ställ tillbaka formarna i frysen tills de ska gräddas.

4. Kardemummaglass: Lägg gelatinbladet i kallt vatten ca 5 min. Koka upp mjölk, grädde, kardemumma och honung i en kastrull. Dra av från värmen.

5. Vispa äggulor och socker pösigt. Tillsätt den varma gräddmjölken och häll tillbaka allt i kastrullen. Låt sjuda under omrörning till 85°, ta av från värmen och låt gelatinbladet smälta i den varma krämen. Kyl snabbt ner glassmeten.

6. Täck med plastfilm och låt stå att mogna över natten i kylen. Sila och kör i glassmaskin. Ställ den färdiga glassen i frysen.

7. Tryffelkaramellsås: Smält sockret i en kastrull och låt det få lite färg. Tillsätt grädden och låt koka ihop tills sockret smält igen, ca 10 min. Dra kastrullen av värmen. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg ner stång och frön i kastrullen och vispa ner choklad och smör. Låt svalna och ställ såsen i kylen.

8. Servering:Ta ut glassen ur frysen. Sätt ugnen på 175°. Sätt in suffléformarna, direkt från frysen, mitt i ugnen. Grädda 15–20 min tills suffléerna rest sig och fått lite färg. Pudra över florsocker och servera genast med glass och karamellsås.

Supersnabba rotfrukter med halloumi

Inlägg nr 100 på Mise en place är detta! Heja heja. Jag fortsätter blogga ett tag till. Men jag tror jag väntar förgäves på att Magnus ska återvända till Mise en place. Jag och Misen känner oss som två förskjutna barn... Men vi fattar att Anna, Nina och Paula och HD.se är viktigare, tssss....

Passar på att blogga medan jag fortfarande är smått extatisk över detta nyss uppätna nytestade recept. Tack vare världens bästa Sara avslutades i fredags en extremt trött arbetsvecka med gapskratt, vin och mat på Rival vid Mariatorget. En utpustning och kick som bara självklar och oruckbar gammal vänskap kan ge. "Mwah" till dej - tack!

Jallefall, medan jag tryckte i mig (inte världens bästa men helt OK) hamburgare berättade Sara om sin hemkomponerade grönsaks- och halloumirätt som hade blivit så bra. Så då testade jag också, på mitt eget vis. Jag skojar inte - det tog 30 minuter från det att jag började med att sätta på ugnen tills jag hade satt in tallriken i diskmaskinen. Så det här kommer att bli en blodsocker-lifesaver framöver. Jag åt den som den är men den funkar så klart superduper till kyckling, lammfärsbiffar, en köttbit mm. Jag hade faktiskt tänkt rosta serranoskinka till, men glömde totalt bort den...

Just det: Jag hade cocktailtomater i men tyckte inte det passade riktigt så jag har hoppat över dem i receptet.

Mr Howard Jones gjorde mig sällskap under hela tillagningen, det var musiktävling på festen igår (vi tog hem en landslide victory!) och värsta 80-talsnostalgin, så det var bara att rota fram Jones-samlingen idag. No one is to blame måste vara en av 80-talets bästa låtar väl?! Och New Song, suck.


Supersnabba rotfrukter med halloumi, per person:

1 liten morot
1 liten palsternacka
1 bit rotselleri
1 liten vitlöksklyfta
en handfull haricot verts
4 skivor halloumiost
1 tsk honung
salt, peppar, olivolja

Sätt ugnen på 250 grader. Skala grönsakerna och skär i mindre bitar. Skiva vitlöken tunt. Häll lite olivolja i en ugnsfast form och lägg i grönsakerna, salta, peppra och in i ugnen när den är varm.

Under tiden, koka upp lite saltat vatten och koka haricot verten lite grann (inte för mjuka, uuh...). Stek halloumiskivorna i en liten stekpanna på båda sidorna tills de är gyllenbruna. När rotfrukterna har varit inne i ugnen ca 10 minuter, rör om och släng på haricot verts och halloumi och ställ tillbaka i ugnen några minuter eller tills grönsakerna känns OK, lagom tuggiga.

Ringla över honung, ev mer salt osv. Vänd upp på tallrik och njut omedelbums.

Som alltid går det att variera grönsakerna. Jag stod och höll i en påse rödbetor som ju hade varit mums till halloumin, men det föll på att det bara fanns stora påsar, orkar inte ha dem liggande i kylen. Päron är grymt att ha i en sån här grönsaksröra, men gör bitarna ganska stora eftersom päron blir mjukt mycket fortare än övriga grönsaker.

Banankaka

Jag erkänner: En av mina största laster här i livet är kaksmet och kakdeg. Ändarna på den färdigrullade vetebrödslängden med socker, smör och kanel på. Kladdkakssmet som fortfarande är ljummen av det smälta smöret som blandats i. Sockerkakssmet med rivet apelsinskal. Toscasmet där havregrynens tuggiga konsistens blandas med smör och socker. Chocolate chip cookie-degen med den brända smaken av farin och hårda blockchokladbitar...

Jag erkänner: Oräkneliga gånger under tonår och 20-årsåldern gjorde jag halva satser kladdkaka eller sockerkaka bara för att kunna äta smeten. Ibland räcker det liksom inte att slicka skålen, behovet är större. Idag är jag klokare och det värsta sockerberoendet är botat. När jag tänker tillbaka på att jag som barn ibland satt och åt sirap med sked på ett tefat efter skolan känns det absurt. Men så var det. Jag tar det som ett hälsotecken att jag idag får huvudvärk och blir illamående av för mycket socker.

Jag erkänner: Den här banankakssmeten är så god att jag helst undviker att använda min suveräna slickepott. Den är helt enkelt för effektiv - det blir ju ingen smet kvar åt mig! Dessutom är det inte så gruvligt mycket socker i, för mycket av kakans sötma kommer från bananerna.

Iallafall: testa gärna att blanda i grovhackade valnötter och/eller blockchoklad. Så blir det en Chunky Monkey-kaka!
Den här kakan blir mycket större och tyngre än vanliga sockerkakor, och räcker till många.


Banankaka

150 g rumsvarmt smör
3 dl socker
2 ägg
5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
4 välmogna medelstora bananer
1/2 dl kallt, jättestarkt kaffe

smör och ströbröd

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa smör och socker med elvisp. Tillsätt ett ägg i taget och vispa till allt är lite fluffigt. Grovmosa bananerna med gaffel (jag brukar använda fingrarna) och vänd ner i bunken tillsammans med kaffet, blanda mjöl, bakpulver och bikarbonat och vänd ner i smeten. Rör ordenligt men inte för mycket.
Häll/klicka över smeten i en stor rund form (26 cm), smörad och bröad. Grädda längst ner i ugnen i 40-45 minuter.
Stjälp upp på galler och låt svalna.

Gräddstekt kantarellmacka

Vad göra när killarna på Hötorget ropar "Hej damen, kantareller halva priset idag"? Jo man tömmer myntfacket på sina sista 11 kronor och får en påse skogsguld.

Jag är ju inte en stor svampfantast som de flesta vet, men kantareller har jag i alla fall lärt mig att älska. Det här receptet är mammas, och hon serverar gärna sina kantarellmackor som inledning på en maffig måltid. Mina mackor blir aldrig riktigt lika goda, men en sak har jag i alla fall lärt mig: snåla icke på kantareller. Det ska vara svulstiga högar med svamp på äkta Ölandslimpa så att det känns riktigt lyxigt. Jag vet ingen annan som brukar få gräddstekta kantareller - det brukar vara smörstekta - men det här är så otroligt gott och lent att jag unnar alla att få prova det någon gång.

Kantarellmacka, per person:

1 hg kantareller skurna i bitar
smör till stekning
vispgrädde
mjölk
salt och peppar

Smält en klick smör i stekpanna och fräs kantarellerna på medelvärme några minuter. Häll på en slurk mjölk och grädde och låt det puttra vidare. Salta och peppra. Spä på med mer mjölk och grädde - blandningen ska puttra 20-30 minuter så smakerna blir koncentrerade och konsistensen krämig.
Lägg upp på mackor och servera genast. Jag tror inte det gör ont att toppa med persilja.

Min gräns går vid trampdynor

Igår åt jag en... kycklingfot. Ja det är alltså knappt jag kan skriva det. Eller rättare sagt: jag gnagde av lite skinn på ovansidan av kycklingfoten och konstaterade att smaken var toppen men att konsistensen inte var min grej. Och sen vände jag på den och såg de mjuka, tjocka trampdynorna och där tog det stopp. Jag äter det mesta, men inte trampdynor alltså.

Men jag blev mätt ändå! Befann mig på Matlabbet vid Hornstull på fågelkurs med Matälskaren och sex andra matnördar och vi navigerade oss genom nio rätter om man räknar in gnagandet på kycklingfoten. Är SÅ nöjd - jag hade i och för sig gärna lärt mig ännu mer om fågeldetaljer, styckning och tillagning, men det vägdes upp av en superb föreläsning om alla ingredienser vi använde, och de var många.

Favoriterna var nog woken med kycklinghjärtan och ankan i kryddig apelsinsås. Och fasansalladen med hallonsås. De kommer garanterat att dyka upp på bordet och bloggen. Och de gröna russinen! Hötorgshallen nästa. Annars var det bara otroligt trevligt att laga mat i grupp, pimpla vin och lyssna på folks matnörderi över vällagad och vacker mat. Ny inspiration att ta tag i matlagningsgruppen på jobbet.

Läste recept som nattlektyr och vaknade mätt. Är otroligt sugen på att baka så det kanske blir en banankaka mellan tvättstugevarven.

Fetaostbiffar med ugnsstekta grönsaker

Misär! Under avdelningen "matlagningsrelaterade kroppsskador" kan vi nu lägga till "mosad lilltå". Jag råkade tappa en tjockbottnad kastrull rakt på tån och nu skiftar den i svart, jag har fått kryckor och tjejmilen som ska springas om en vecka är i fara.

Efter ett par timmar på närakuten på Sabbatsberg igår var det i alla fall skönt att få hit Erika, som handlade med sig mat på vägen. Vi snodde ihop en av mina snabb-favoriter och sen tömde vi den röda bag-in-boxen som tröst. Den här rätten kan även göras på nötfärs men lamm är ju så mycket mer intressant...

Fetaostbiffar med ugnsstekta grönsaker, 2-3 personer

400 g lammfärs
1 ägg
50-75 g fetaost
salt och peppar

Grönsaker: Vad man känner för! Rotselleri, morötter, rödlök, palsternacka, potatis, rödbetor, päron - blanda och ge.
olivolja
havssalt

Smula fetaosten och blanda snabbt ihop med färs, ägg och kryddor. Forma fyra biffar och stek dem i stekpanna.

Skala och dela grönsakerna i lagom stora bitar (tänk på att vissa grönsaker, som rotselleri och päron, behöver vara större eftersom de snabbare blir klara i ugnen). Lägg på plåt eller i ugnsfast form, ringla över olivolja och salt. Stek i ugn 20-25 minuter, 225-250 grader tills lagom mjuka.

Servera med naturell yoghurt eller tsatsiki. Och akta tån!

Tonfisklasagne

Hovs livs, Växjö, en regnig höstdag 1994:
Annika: "Tentaångest och regn. Jag har bara ätit havregrynsgröt de senaste dagarna. Det vore kul att laga nåt ordentligt och GOTT ihop."
Karro: "Jag vet, vi gör min tonfisklasagne!"
Annika: "Tonfisklasagne?! Det låter... Är det verkligen gott?"
Karro: "Jaadå, det är morötter i, och vitlök."
Annika: (tänker) "Oh my god. Men jag känner henne inte tillräckligt väl för att opponera mig..."

Några timmar senare satt vi och stirrade på en länsad lasagneform och undrade vad som egentligen hände. Med tiden lyckades jag få Karro att successivt öka mängden vispgrädde i receptet från stipulerade 1,5 dl. Smärtgränsen gick vid nästan 3 dl grädde - det blev FÖR mycket, till och med för mig. 2 dl ger en krämig lasagne som inte rinner. Men om livet suger kan man gott kosta på sig uppåt 2,5 dl.

14 år senare är tonfisklasagnen en given favorit och en klassiker som sitter i ryggmärgen. Jag har bjudit många vänner på denna rätt, och den blir ALLTID en oväntad succé. För det är ALDRIG någon som säger "Tonfisklasagne, gud va gott det låter!". Snarare tvärtom.

Det här är comfort food på hög nivå, precis som det var alla de gånger vi tillagade den på korridoren i Växjö, och lyxade lite extra med citrondryck till. När Johannas 30-årsdag skulle firas med nostalgikväll för några år sedan fanns det inget annat vi hellre ville äta. Varmt, krämigt, salt, ostigt, mättande men ändå lite nyttigt. Och otroligt lättlagat, måste tilläggas.

Tonfisklasagne, 4 personer (eller 2-3 utsvultna studenter)

1 gul lök
2 morötter
1 vitlöksklyfta
olivolja
1 burk krossade tomater
1 burk tonfisk i vatten
salt & peppar
(tomatpuré)
chilipulver
1 burk keso
lasagneplattor (hårda, inte färska!)
2 dl vispgrädde
2-3 dl riven ost

Hacka löken och morötterna. Fräs dem mjuka i olivolja i stekpanna tillsammans med en pressad vitlöksklyfta. Häll på krossade tomater och kryddor, låt puttra några minuter. Häll av vattnet från tonfisken och blanda ner i stekpannan.
Varva tre lager lasagneplattor med två lager tonfiskröra. Klicka ut keson över det översta pastalagret, häll på vispgrädden och strö över osten.
Tillaga i mitten av ugnen, 20-25 minuter i ca 200 grader.
Servera med grönsallad.

Tortilla - spansk potatisomelett

Enkel att tillaga, även om den inte är så snabblagad. Men jag vet folk som gör god tortilla på överbliven kokt potatis, och då borde det kunna räknas som snabblunch. (På bilden tillsammans med lagrad manchego och stekt chistorra - mmmm...)

Min första spanska tortilla åt jag i den rosa bunkern på Richards Street i Cardiff, 1997. Vår housemate Elvira från Bilbao hade aldrig lagat mat i hela sitt liv, men efter ett par månader av vårt ständiga matlagande kände hon tillräcklig press för att ringa hem till sin mamma och be om receptet. Vi tyckte att hennes första tortilla var gudomlig, själv var hon djupt besviken.

Tortilla, 2-3 portioner

4-5 potatisar
1 stor gul lök
olivolja
salt & peppar
3-4 ägg

Skala potatisen och skiva i tunna bitar. Skala och skiva löken. Värm rejält med olivolja i en stekpanna, lägg i potatis och lök och sänk till medelvärme eller något svagare. Rör om då och då, och stek tills potatisen är genommjuk - varken potatisen eller löken ska ta färg.

Häll av överflödig olivolja (jag brukar slänga över blandningen på hushållspapper) och lägg över potatis och lök i en mindre stekpanna. Salta och peppra. Vispa upp äggen lätt och rör ned i stekpannan så att ägget blandar sig med all fyllning.

Stek på låg medelvärme tills tortillan är gyllenbrun på undersidan, häll försiktigt över tortillan på en tallrik och lägg stekpannan över uppochnedvänd - flippa sedan hela rasket så att tortillans undersida nu är uppsidan i stekpannan - stek den färdig på låg värme, gärna med lock.

När äggstanningen är nästan stel i mitten är det dags att servera - med enkel grönsallad till lunch, eller tillsammans med andra tapas till middag. Lika god kall som varm faktiskt.

Magnus mandarinsås

Sista lunchen på Väderöarna serverades denna underbara sås med stekt sej och färskpotatis.

"Världens lättaste recept" enligt Magnus. Jaja. Jag lyckades bara få receptet på en höft, så man får nog testa sig fram. Det blir iallafall en fruktig och fyllig sås, lite söt men ändå syrlig. Kul att använda nåt annat än citron och lime!


1 burk mandarinklyftor
3-4 dl grädde
2 dl vin
skaldjursfond
salt och peppar
maizena

Häll av lagen från mandarinklyftorna, koka dem med grädden tills de fallit sönder helt. Tillsätt vin och koka ner, smaka av med fond och kryddor, red av med maizena så att såsen blir tjockare.

Bärpaj med ingefära + vaniljsås

Har tillbringat en semestervecka som kaféflicka på Väderöarna utanför Fjällbacka. För mat och logi var vi fem tjejer som ansvarade för bryggkaféet och den vedeldade bastun i sju dagar. Bryggde kaffe, krängde Kias gigantiska kanelbullar, bredde och grillade mackor, provsmakade vinet, tappade upp öl efter öl, jagade upp bastutemperaturen till otroliga 106 grader, städade, underhöll gästerna med småprat och fick besök av sjörövare (de var ute efter våra kanelbullar, och de lyckades!). Det var verkligen väder på öarna, men inte alls så illa som väderleksprognoserna spådde. Följaktligen var det inte högtryck inne i kaféet, men ack så roligt vi hade ändå.

Härliga fiskmiddagar serverades från värdshuset varje dag. Några dagar blev vi till och med bortskämda med förrätt och efterrätt, bland annat den här supergoda bärpajen med smuldeg gjord på müsli.

Bärpaj med ingefära, 10 pers

1 liter blåbär
1/2 liter björnbär
3 dl socker
2 tsk ingefära (malen)
1 vaniljstång

Koka ihop ingredienserna i en kastrull så att sockret smälter.

3 dl basmüsli
2 dl vetemjöl
2 dl socker
matolja

Kör ingredienserna i matberedare och häll på matolja tills degen "smular".

Lägg bären i ugnsfast form och häll över smuldegen. Grädda i 190 grader tills pajen är gyllenbrun.

Vaniljsås

5 dl grädde
5 dl mjölk
1 vaniljstång
7 äggulor
3 dl socker

Koka grädde, mjölk, socker och vaniljstång.
Vispa äggulan ordentligt i vattenbad. (detta gör man tydligen för att såsen fortare ska bli tjock)
Slå ihop blandningarna. Sjud upp under omrörning tills det tjocknar. Kyl bunke i isbad. Får absolut ej koka!

Agua de Valencia

Dags att blogga ikapp lite från semestern alltså. G och jag tillbringade fem dagar i Valencia och hann äta tre tapasmiddagar och tre paellamiddagar UTAN att någonsin lista ut den magiska formeln för att vara tidig nog för att få bord (helst utomhus) men ändå sen nog för att faktiskt få sällskap på restaurangen...

Valencia var iallafall en fantastisk stad, med massa små gränder och små pittoreska torg med apelsinträd och fontäner insprängda överallt. Och på dessa små torg njöt vi varje dag av Valencias eget vatten. En magisk formel av inhemsk skumpa och stadens egna apelsiner, spetsade med sprit. Helst i hela karaffer, men halvlitersglas gick också bra.

Vi har redan testat att göra blasket hemma i Sverige (på Väderöarna) och kan intyga att det smakade alldeles utmärkt. Ett tack får riktas till servitören på Café Infanta på Plaza del Tossal, som satte sig och RITADE receptet på baksidan av ett kvitto (se bilden). Om allt vill sig väl går det även att se mig leverera receptet in action i videon nedan.

Vill även tacka mig själv och Gilla för att vi hade den goda smaken att prioritera intaget av Agua de Valencia framför en logistiskt fungerande kväll (dvs dusch, vila och middag i den ordningen). La vida es rättvist!


Agua de Valencia

1,25 dl Cointreau eller Triple sec
3 dl cava eller annat mousserande vin
4 dl färskpressad apelsinjuice
is
socker

Blanda och smaka av. Proportionerna är ungefärliga. Es todo.

Thailändska vårrullar

Så har jag påbörjat den utlovade vårrulle-odyssén, med thailändska sådana. Det här receptet fick jag av Malivan, som driver den bättre asiatiska livsmedelsbutiken i Kalmar och även ger matlagningskurser. Men jag har klämt ner lite fläskfärs i rullarna för att göra dem lite mer matiga. Det kräver lite tid att rulla ihop dem, så det är en fördel om man kan vara flera just då!

Jag rullar mina färdigt, styckfryser dem på bricka och därefter i påse. Sååå gött och smidigt att ha som kvällsmat eller som extra tillbehör till thaiwoken.


Thailändska vårrullar, ca 20 st

2 hackade vitlöksklyftor
2 tsk hackade korianderrötter
4 msk matolja
500-600 gram vitkål
3 morötter
300 g fläskfärs
2 tsk socker
2 tsk salt (eller fisksås)
5-6 msk ljus thaisoja
malen vitpeppar
glasnudlar (fyra små nystan)
vårrulleark, minst 20 cm breda

Lägg glasnudlarna i blöt i minst 20 minuter. Värm oljan i en stor stekpanna och fräs vitlök och korianderrötter ett par minuter. Strimla vitkålen fint och dela i kortare bitar, skala och riv morötterna - fräs grönsakerna tills de är mjuka och krydda under tiden med soja, salt, socker och peppar. Fräs fläskfärsen och blanda i, sila av glasnudlarna och klipp sönder dem till kortare bitar och blanda ihop allting i en stor långpanna. Krydda ev mer vid behov. (jag brukar hacka korianderblad och blanda i för mer koriandersmak). Låt blandningen svalna.

Lägg vårrullearket på diagonalen med en spets mot dig. Lägg 2 msk fyllning på bredden på nedre delen. Vik över snibben, rulla ett halvt varv, vik in hörnorna så att det nu ser ut ungefär som ett kuvert med fliken uppvikt (!). Pensla sista flikens kanter med lite mjöl uppvispat med vatten och "klistra igen". Klart!

Man kan fritera vårrullarna så klart, men jag brukar lägga dem i en teflonklädd form och grädda dem i ugnen på 225 grader. 2x5 minuter, man vänder dem efter halva tiden. De blir superkrispiga, minst lika goda och alltså betydligt nyttigare, dessutom slipper man joxa med olja som stänker.

Fläderblomspavlova + Fläder-GT

Jag är alltså på semester och har ynka 5 dagar på Öland på mig att laga alla dessa fantastiska rätter som det skrivs om i Allt om Mat, Tasteline och gud vet allt, plus att jag så klart vill laga några av mina egna sommarfavoriter. Det går inte. Men man blir väldigt kluven: Testa nåt nytt, eller göra den där klassikern som ÄR så god?!

I går kväll blev det en kombo. Min vän Ingrid från Skottland var här med sina tonårssöner Euan och Ross.

Fördrink blev en somrig GT med flädersmak:

1 del fläderblomssaft
1 del gin (minst)
Tonic tills det är lagom starkt
Is och citronskivor

(Blandas med fördel i kanna, så man kan fylla på, fylla på, fylla på...)

Lagade Jamies sommarkyckling (recept finns under Juli 2007) - alltid en höjdare, och alltid så skönt att servera ur ett enda fat. Härligt att kunna använda mammas färska örter från altanen och plocka krusbär och vinbär till efterrätten, köpa hallon och potatis uppe i stenladan mm.

Men: efterrätten blev ny. Snodde ett recept ur Allt om Mat och stuvade om efter eget huvud, och det blev de vackraste marängbakelser man kan tänka sig. Ingen riktig pavlova, men snarlik. Ursprungsreceptet innehåller vanlig lemon curd, men jag ville åt fläderblomssmaken och gjorde egen curd på saft istället. Så krånglig ska man inte behöva vara, blir nog en höjdare med köpt eller hemlagad lemon curd också (finns recept under Augusti 2007):

Fläderblomspavlova, 8 st

Fläderblomscurd (eller skippa och köp färdig lemon curd)

1 stort ägg
0,7 dl socker
0,7 dl fläderblomssaft, koncentrerad
40 g smör

Vispa upp ägget lätt, blanda med socker och saft i bunke och värm under omrörning i vattenbad tills curden tjocknat något (jag fick inte min att bli särskilt tjock men det spelar ingen större roll för efterrätten). Klicka i smöret, rör om och låt svalna.

Marängerna:
3 äggvitor
1 krm vitvinsvinäger (eller ättika)
2 dl strösocker
50 g sötmandel

Sätt ugnen på 100 grader, hacka mandeln grovt. Vispa äggvitorna till ett hårt skum (använd för jösse namn elvisp eller assistent!). Droppa i vinägern och vispa ytterligare ett tag.
Tillsätt sockret lite i taket och fortsätt vispa till en fast smet.
Bred ut smeten till 8 rundlar på plåt med bakplåtspapper, ca 10 cm i diameter (det blir trångt, men det går om man lägger 3+2+3). Strö över mandelhacket.
Grädda mitt i ugnen i minst 1,5 timme tills marängen har stelnat. Ta ut och låt kallna på galler.

Topping:
2 dl creme fraiche (fetvarianten)
1,5 dl fläderblomscurd (eller lemon curd)
färska bär, t ex hallon, vinbär, krusbär, jordgubbar, blåbär, körsbär

Vispa creme fraichen fast med elvisp. Rör i några matskedar av curden. Fördela på marängerna, ringla över resten av curden (om den är lös - är den fast och tjock kan man blanda allt med creme fraichen). Garnera med bär och servera genast.

Jag ångrar verkligen att jag inte tog med mig kameran hit, blir inte samma sak att beskriva bakelserna utan visuella hjälpmedel. Men strunt samma. De blev iallafall ljuvligt goda - seg maräng, lite tugg av mandeln, syrliga bär och sötsyrlig gräddblandning.

Kroppkakor

Mmmm. Sitter på altanen i solnedgången och låter tre öländska kroppkakor jäsa klart i magen. Fe-no-me-nalt goda, inhandlade hos Eva som lagar kroppisar strax söder om bilskroten (Stora Hult?).

Det kommer inget recept här heller. Hade det inte varit så evinnerligt soligt och varmt på Öland dessa dagar så hade jag kanske bett Eva om några praotimmar i hennes kök, för att lära mig. En annan gång. Det finns iallafall lika många recept som det finns öländska hushåll, tror jag. Men de här gillade jag skarpt: massor av fläsk och mycket kryddor i mitten, och en ganska fluffig potatissmet runt omkring.

Kroppkakor är en sådan rätt som man antingen älskar eller avskyr. Jag har älskat dem från första stund, vid något middagsbord här på Öland, någon sommar i början av 80-talet. Minns att jag några år senare, i slutet av någon sommar, hintade lite lätt åt grannfrun Ulla att jag var sååå sugen på kroppkakor, och minsann om hon inte ställde till med kroppkakekalas för hela backen någon kväll senare. Tack, tack, tack. Hemkokta kroppkakor är nämligen en lyx. Allt det där rivandet och hackandet och rullandet, och potatisångor i hela köket. Ingenting luktar som kroppkakor.

Jag äter mina med lingon och grädde. Men säger inte nej till skirat smör heller om det är det enda som bjuds. De ska vara nykokta och rykande, och när man delar kroppkakan på mitten så den faller isär ska man kunna dra en suck av lättnad över att tillverkaren inte har snålat på fläsket.

Jo, det kommer ett recept ändå. Så här värmer man färdiglagade kroppkakor:

Lägg kroppkakorna i hett (behöver inte vara kokhett) och rejält saltat vatten. Det ska finnas så mycket vatten att kroppkakorna har marginal att flyta upp till ytan. Minst någon centimeter över alltså. Låt grytan stå på medelvärme ca 20 min eller tills kroppkakorna har flutit upp. Servera genast.

PS1: Det går inte att dricka vatten till kroppkakor. Mjölk!
PS2: I Blekinge finns kroppkakor med ål. Sägs vara gott. Finns kvar på min lista.
PS3: Undvik vacuumförpackade kroppkakor i kyldisken. Köp dem i en kroppkakebod på Öland. Befinner du dig inte på Öland: köp en pizza istället.

Argentinska chorizo

Jag har inte ställt mig och gjort egna korvar, nej. Låter plågsamt onödigt när grabbarna på Latinamerikanska Livsmedel på Hötorgshallen redan har väldigt goda och extremt prisvärda, äkta chorizo.

Svängde förbi där i måndags kväll och passade på att köpa ett gäng att bjuda på under semestern. Så när jag anlände till Öland i lördags kväll var det bara att brassa på grillen, blanda salladen och steka potatisen.

Fick lära mig i Argentina att chorizo ska grillas lååångsamt för att allt fett ska hinna rinna ur. De krymper till nästan halva storleken, men kvar blir en köttig och mättande korv med massor av smaker, utan att vara kryddstark. Som pappa sa: "Den här kan man INTE ha senap till" - den är helt enkelt godast som den är, utan såser och tillsatser. En enkel sallad räcker egentligen, men råstekt nypotatis mättar så klart ännu mer.

Lika gott är att göra en "choripan", dvs en nygrillad chorizo i en surdegsfralla, lite ruccolasallad och olivolja på, kanske en marinerad paprika också. Mmmmmm...

Saftkatastrof

Nej! Min underbart goda fläderblomssaft har börjat mögla. Bara att hälla ut... Har hela tiden varit mer fällningar i den än vad det brukar vara, så jag undrar om jag fick med för mycket frömjöl mm trots sköljda blommor.

Helt klart borde jag ha frusit in den för länge sedan, men juli har liksom bara rullat på och det har inte blivit av bland allt annat.

OK, ett fläderblomsår åt skogen alltså. Men jag hann njuta av saften ett par veckor iallafall.

Apropå världssvälten…

Kollegan Olof gjorde ett tänkvärt inlägg i debatten i morse, efter en diskussion om stigande matpriser i Sverige.

”Nån forskare håller på att ta fram en ny sorts kassava. Det är det enda folk äter på vissa ställen i Afrika, men tydligen är den inte tillräckligt näringsrik. Så nu ska de genmanipulera fram en nyttigare kassava. Men hallå, de kanske vill ha nåt annat att äta i stället för MER kassava?!”

Det är bra att kliva ur sängen kl 04.30 och börja jobba kl 6, för sömnbristen gör att man skrattar så att man får ont i magen åt såna här uttalanden.

Empanadas - argentiska piroger

Be mig berätta något om Argentina, och jag kommer att prata tills någon trycker en pirog i fejan på mig. Under min sex veckor långa, underbara resa till Argentina för tre år sedan hann jag äta mig mätt på varma köttfyllda piroger flera gånger. I Sverige har vi varmkorven att trycka i oss när blodsockret krisar eller inför en tågresa. I Argentina säljer de hembakta empanadas i nästan varje kafé.

Det starkaste minnet är från långfärdsbussen på väg till och från vandringsmeckat El Chaltén norr om glaciärområdet. Vi stannade till vid ett kafé mitt ute i öknen, inga grannar så långt ögat kunde se. I ett litet kyffe stod två unga kvinnor med en hel buffé av hembakt, upplyst enbart av stearinljus eftersom det inte fanns någon el. Rykande heta empanadas, småkakor, matiga pajer - och enorma bitar citronpaj med halvdecimeter tjocka täcken av maräng. Dessutom serverade de mustig och rykande het varm choklad. Att mötas av detta hembakta mys i halvmörker, som stel och frusen vandrare - det var ett hallelujah moment i resmatsväg.

Det här är en förenklad variant som jag tillagade till dagens fantastiska badutflykt till Trollsjön, och som fick klart godkänt av sällskapet. Hittade receptet på Tasteline men har ändrat lite. Empanadas är suverän picknickmat - mättande, både bröd och kött i ett, kladdfritt och kan serveras kalla. Rekommenderas att ha i frysen!

Empanadas, 18 st små eller 10-12 större

Degen
10 dl vetemjöl
1 tsk salt
2,5 dl vatten
2 ägg
0,5 dl smörrapsolja (jag tog 2/3 smält smör och 1/3 rapsolja)

Fyllning
1 stor gul lök
25 gram smör
1 msk olivolja
300 g nötfärs, helst grovmalen
1 msk paprikapulver
0,5 tsk chilipulver
1-1,5 msk spiskummin, mald
85 g gröna oliver utan kärnor
1 st ägg, hårdkokt
salt

Till pensling
1 ägg, uppvispat

Blanda mjöl och salt till degen. Vispa ihop vatten, ägg och smörrapsoljan, vänd ner mjölblandningen och arbeta ihop till en smidig deg. Lägg att vila i plastfolie en halvtimme i kylskåp.

Hacka löken fint och bryn den i smör tills den har fått lite färg. Lägg löken i en stor gryta. Bryn färsen på samma sätt och häll över den i grytan. Tillsätt kryddorna och låt puttra en stund. Hacka ägg och oliver och blanda i.

Dela degen i två bitar, kavla ut på mjölat bord tills den är 2-3 mm tjock. Skär ut rundlar med hjälp av tefat. Lägg 2-4 msk fyllning i mitten på varje rundel (beroende på hur många och stora piroger du vill göra), vik ihop till en pirog och nagga ihop kanterna genom att trycka med en gaffel. Lägg pirogerna på plåt (de kan ligga ganska tätt för de växer inte), pensla med uppvispat ägg och grädda i ugn, 225 grader i ca 10-12 minuter beroende på storlek.

Serveras kalla eller varma.

Kvällsmat för blodfattiga

Efter tre försök på nio år att bli blodgivare bad blodcentralen i Kalmar mig att ge upp tanken. Mitt blodvärde är för lågt för att de ska vilja ha det, kort sagt skulle jag förmodligen behöva en egen transfusion efter att ha donerat... Och då är det ju inte så stor mening.

För nio år sedan, när blodvärdet var akut lågt pga långvarig stress, fick jag rådet av en sjuksyster på företagshälsovården att ägna sommaren åt att äta så mycket järnrik mat som möjligt, typ rödvin och jordgubbar. Hon räknade säkert upp fler saker, men det är rödvin och jordgubbar som jag har lagt på minnet, av förståeliga skäl...

Efter att ha jobbat sent idag kände jag ändå juliljumma vindar runt de bara benen på väg hem, och därmed blev kvällsmaten dagens andra måltid ute i min egen lilla park på baksidan av huset. Järnrika jordgubbar med gräddmjölk, järnrikt chilenskt rödvin, salami- och avokadosmörgås (min favorit), mandelskorpor och det sista på Tobleronen. Samt en kopp thé.

Nu äter jag färska jordgubbar till frukost varje dag. Det verkar dumt att inte ta vara på den sorgligt korta säsongen. =)

Sommarstängda vietnameser

Dra mej baklänges, va trist det är med sommarstängda restauranger. Igår kväll var det traumadags, även om det blev jättebra till slut. Jag som ääääälskar vietnamesisk mat, och i synnerhet vårrullarna, skulle äntligen få goffa loss totalt - det var överenskommet med C.

Den bästa, enligt alltomstockholm.se, är Noodle House på Götgatan. Tur att jag var tidig, för när jag såg skylten om sommarstängt hann jag ringa C och beordra avstigning vid St Eriksplan istället - den näst bästa ligger nämligen på Gästrikegatan. Att jag själv nyss åkt just från St Eriksplan fick liksom glömmas raskt - när vårrullar kallar får man göra uppoffringar. Stängt. Vad göra?

Tapas på Caliente med galen servitör - jättegott och jätteroligt med trevliga bordsgrannar. Men tapas istället för vietnamesiskt?! Jaja...

Insåg på vägen hem att nu är det snart dags för mina egna vårrullar. Jag har tre olika recept, så egentligen är det lika bra att göra dem alla i ett svep, nån regnig sommardag när jag inte har något bättre för mig. Jag gör utfästelsen här och nu, så jag inte glömmer. Alltså: thailändska vårrullar, färska vietnamesiska rice paper wraps och små läckra friterade vietnamesiska vårrullar. Coming up.

Ny layout och utmaning till Magnus

Jamen det var väl dags att fräscha upp utseendet och rensa lite i bloggen?! Vi är ju över ett år gamla, och jag började tröttna på att se våra nunor i högerspalten. Nu kanske Magnus äntligen, äntligen börjar blogga igen...

Efter att ha läst igenom några gamla recept tror jag minsann att jag av nostalgiskäl ska ta mig ett glas slånbärslikör och en biscotti innan det är läggdags.

Halloumi halleluja

Jag vet inte varför jag har dröjt så länge med att göra alla smarriga sallader som jag gjorde förra våren och sommaren, men nu är jag i gång! Måste ju passa på innan jordgubbarna försvinner. Å andra sidan kan det ha att göra med att gubbarna är snuskigt dyra i min lilla butik vid Telefonplan - och dessutom flera dagar gamla. På Öland (där de RIKTIGA jordgubbarna växer) är jordgubbar färska och stötkänsliga. I Stockholm är de ljusa, fasta och håller sig i flera dagar i butik. Hmmm.

Iallafall. Att lägga nystekt halloumi på salladen är ett verkligt lyft. Halvcentimeter tjocka skivor, lite olja och ganska varm stekpanna några minuter på varje sida. Jag ringlar över lite honung när det är klart och serverar osten direkt från stekpannan så man får ta en skiva i taget - då håller sig osten varm och smält längre istället för att bli gnisslig och hård.

Vill slå ett slag för jordgubbssalladen vars recept lades in i maj/juni förra året. Passa på, om några veckor finns som sagt inga jordgubbar längre... =(

Tobleronesås till jordgubbarna

Jag tycker fortfarande att det i särklass godaste sättet att servera svenska jordgubbar är med lite socker och gräddmjölk. Det är enda sättet att få dem att smaka ENBART och MYCKET av jordgubbe. Och varför ska man krångla till den fantastiska smaken?

Hur eller hur, ibland vill man svulla till det lite, och varför inte med rinnande Toblerone? Ett väldigt enkelt sätt att göra "glass med jordgubbar" några snäpp roligare.

Till 2 pers:

En vanlig gul Toblerone
3 msk vispgrädde
jordgubbar
vaniljglass

Smält chokladen i vattenbad och rör ut smeten med vispgrädden (gör så att såsen inte stelnar!). Ringla över glass och jordgubbar. Eller ställ fram såsen på bordet och låt folk dippa sina jordgubbar i såsen.

Grillmarinad till kyckling + grönsaker på grillen

Grannen Annica och jag har investerat i en gemensam Webergrill som numera bor på vädringsbalkongen. Det har redan blivit flera grillmiddagar i den supermysiga parken som våra köksfönster vetter mot, och som känns som vår egen trädgård.

Ikväll var Timms här och det var SÅ längesen vi sågs, så det blev många timmars konstant babbel över mat och vin. Jag gör sällan grillspett men just idag kändes det helt rätt. Och jag gillar ju att undvika potatisfällan, så då passar det ju utmärkt att grilla massa olika grönsaker i stället. Och då behövs heller ingen sås.

Baconlindade sparris är en höjdare som vi lärde oss på grillkursen i Nybban för två år sedan. Ett paket bacon och ett paket Findus Våra finaste är lagom till 3-4 pers, man bara tinar dem och lindar in två sparris i varje baconremsa och grillar baconet knaprigt på grillen. (Nåt annat som är jättegott är faktiskt halva bananer inlindade i bacon och grillade på samma sätt. Varmt, mjukt och sött blandat med salt och rökigt - jag var skeptisk då men det var en riktig höjdare faktiskt.)

Majskolvar är ett måste på grillen, rullar man dem i lite strösocker först så får man ännu mer smak och en lite kanderad yta, perfekt med smör och salt vid servering.

Fick en ingivelse idag och klöv nektariner, droppade lite olja och salt på och trädde på spett. En RIKTIG succé faktiskt, särskilt till kyckling. Man ska inte vara rädd för frukt och kött. En annan idé är kanske att grilla nektarinerna som halvor, i stället för på spett. Sen blev det även skivad zucchini och cocktailtomater på spett - ett berg av mat tillsammans med kycklingen men vi åt upp allt!


Slängde ihop följande marinad till kycklingen, och den blev kanon!

Till 2 kycklingbröstfiléer:

2 rivna vitlöksklyftor
1-2 cm riven färsk ingefära
1 msk flytande honung
rivet skal av 1 lime
1/2 tsk sambal oelek
1 msk rapsolja
1 msk japansk soja
svartpeppar

Till efterrätt blev det knäckig rabarber- och hallonpaj (recept finns på maj 2007) med vaniljsås. Mmmmm!

Salsa verde - till grillat

It´s grilltime! Och halleluja vad ofta man kör samma gamla grej på grillen i ren fantasibrist. Tur att man känner Helena, som aldrig bangar för att testa nya recept. I fredags grillade vi finfina lammkotletter marinerade i mynta, citron och vitlök, och till det hade vi färskpotatis och denna jättegoda salsa från en av Jamie Olivers kokböcker.

Och till drack vi, om jag inte minns fel, den vita Chateau Bonnet, en av Helenas favoriter. Gick jättebra att dricka vitt till lamm!

Salsa verde, 8 portioner

2 skalade vitlöksklyftor
1 liten näve kapris
1 liten näve inlagd gurka
6 sardellfiléer
2 stora nävar slätbladig persilja, repad
1 näve färsk basilika, repad
1 näve färsk mynta, repad
1 msk dijonsenap
3 msk rödvinsvinäger
8 msk olivolja
gourmetsalt + svartpeppar

Finhacka de första sju ingredienser och lägg dem i en skål. Tillsätt senap och vinäger och rör sedan sakta i olivoljan. Balansera smakerna med nymald svartpeppar och, om det behövs, salt och lite mer vinäger.

Passar grillat kött och fisk, men håller sig max 1 dygn i kylskåp.

Chocolate chip cookies

Snuskigt onyttiga, som en orgie i socker och smör som dock jämnas ut av en hel del nyttiga havregryn. Men de brukar ha en strykande åtgång. Vilket bevisades av kollegorna på di.se förra veckan när jag hade med mig en burk till "fredagsbullen".

Receptet kommer från Rosendals trädgårdskafé på Djurgården. Jag kan varna för att använda Marabous 85-procentiga chokladkaka för att dryga ut chokladmängden - den mörka chokladen betedde sig inte alls som blockchoklad utan rann ut delvis utanför själva kakorna! Men de smakade förstås inte sämre.

Chocolate chip cookies
30-40 st beroende på storlek

3 dl mjöl
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
190 g smör
4 1/2 dl farinsocker
3/4 dl strösocker
1 tsk vanilj socker
2 ägg
6 1/2 dl havregryn
350 g hackad mörk choklad (jag brukar ta lite mindre)

Blanda farinsocker, strösocker, vanilj och smör tills det blir krämigt. Vispa äggen lätt. Häll i äggen och havregrynen, rör om. Blanda mjöl, bikarbonat och salt i en skål. Tillsätt mjölblandningen och arbeta väl. Rör ner chokladen. Klicka ut kakorna på smord plåt. Grädda i 180 grader i 8-12 min lite beroende på storlek.

Jordgubbar med mascarponedipp

Superenkel dipp som passar perfekt på picknicken - bara att röra ihop hemma och lägga tillbaka i mascarponeburken, ner i kylväskan och sen dippa loss med jordgubbar man handlat på vägen till picknicken. Så gjorde i alla fall vi i lördags när vi lunchade vid bäcken i Norra Kvinneby på Ölands östra sida. Hittade receptet på Allt om mat. Bantare och andra "light"-freaks bör dock undvika att titta på fetthalten i mascarpone. Den är nästintill outhärdligt hög. Men lite räcker långt, faktiskt.

250 g mascarpone
1 msk flytande honung
skal och saft av en halv citron (ev mer skal)

Rör ihop alla ingredienser och smaka av. Dippa jordgubbar och italienska mandelskorpor var som helst, när som helst.

Emmas rabarberkräm

Fördelen med att titta förbi hemma hos Emma och Eric Arenius i Kalmar är att det nästan alltid finns något smarrigt att äta där. En vårkväll för två år sedan hade Emma fixat rabarberkräm, och det var barndomsminnen och sommarkänslor på en och samma gång.

Så enkelt och så gott med iskall mjölk.



6 stjälkar rabarber
4 dl vatten
1 dl socker
2,5 msk potatismjöl

Skär rabarbern i 2 cm breda bitar. Koka upp vatten och socker, lägg i rabarbern och låt den koka mjuk - det går ganska fort! Blanda potatismjölet med kallt vatten och häll i krämen under omrörning. Häll upp krämen i bunke, förvara i kylskåp.

Jag brukar även blanda ner lite finmalen kanel och/eller kardemumma i krämen. Gott!

Laxpasta à la London

En rätt som har den trevliga egenskapen att vara både lättlagad, mättande och god. Därmed en av de cirka fem maträtter jag orkade tillaga under mina år i London. Min flatmate Flics svåger svängde ihop något liknande en eftermiddag och jag blev helsåld på kombinationen rökt lax, krämig avocado och varm pasta.

Eftersom alla avocado var av typen handgranat i affären fick det bli med sparris idag istället, men det är faktiskt lika gott.

Per person:

Några nävar pasta (gnocchi, farfalle eller skruvar)
2-3 skivor kallrökt lax
1 avocado (eller 4-5 färska sparrisar)
2/3 dl vispgrädde
halv deciliter riven parmesan
salt och peppar
Rucolasallad

Koka pastan. Om du gör med sparris, skär i mindre bitar och lägg ner i pastavattnet ca 2 minuter innan pastan är färdig. Under tiden skär du laxen och avocadon i småbitar och river parmesanen. Häll av pastan i ett durkslag. Häll grädden i kastrullen och sätt på svag värme. I med parmesanen och låt den smälta samtidigt som grädden värms upp. Några varv med pepparkvarnen, och sen i med pasta, avocado/sparris och lax. Rör om snabbt, smaka ev av med salt men ibland räcker det med saltet i laxen och osten.
Servera på bädd av färsk rucola, hugg in med gaffel!

Fläskpannkaka

Nämen... Är det....? Ja, det är det. Ett nytt blogginlägg. Efter några månader av flytt, renovering och återhämtning gör jag ett försök eftersom lusten äntligen pockar på igen. Och nu har jag ett nytt kök att provlaga i.

Här kommer busenkelt recept på fläskpannkaka - snabbt, gott och barnvänligt för de som behöver det. Upphovsmannen hävdar att det även ska vara en tesked vaniljsocker i, samt glass som tillbehör. Jag föredrar grundreceptet som mättar ungefär tre vuxna personer:

Fläskpannkaka

5 ägg
8 dl mjölk
2,5 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
50 g smör
150-200 g tärnat bacon eller sidfläsk

Vispa upp äggen med lite av mjölken. Vispa ner mjöl och salt till en slät smet och späd ut med resten av mjölken och hälften av smöret (smält).
Använd resten av smöret att smörja en ugnsplåt med höga kanter. (Hit kan du nog förbereda och ställa in i kylen om du vill).

Strö över bacon/fläsk efter ca 5 min i ugnen om du vill ha det ovanpå - strör man över det direkt sjunker det ner i smeten men blir lka gott.

Grädda i mitten av ugnen, 225 grader, i 35-40 minuter.

Servera med lingonsylt/rårörda lingon.